Aktivisterna har goda skäl att protestera
Att stoppa ett flygplan kan vara rätt
Fäll dem för sabotage, bötfäll och spärra in! Så vill Expressens ledarsida (26 juli) hantera asylaktivister som Elin Ersson, som genom att vägra sätta sig ner på ett flygplan hindrade att en man deporterades till Afghanistan.
"Om inte staten och företagen agerar kraftfullt är risken annars att detta blir en vanlig kampmetod" befarar tidningen, och drar en grotesk parallell mellan en humanistisk motiverad aktion och berusade våldverkare, som kan straffas om de beter sig illa på flygplan. "Tilltron till demokratin bygger på att den kan upprätthålla lagarna" skriver man.
Jag delar uppfattningen att den som fått avslag ska lämna landet. Men det förutsätter ju att asylprocessen är rättssäker och att mänskliga rättigheter respekteras. Så är det inte. Att utvisa till ett brinnande Afghanistan är ovärdigt. Och Migrationsverkets egna utvärderingar visar att fel ofta begås vid asylprövningen.
Det finns därför goda skäl att protestera, också med okonventionella metoder. Detta är ju den civila olydnadens funktion: genom att bryta lagen (vilket det är oklart Ersson gjort) försöka tvinga staten att leva upp till de värderingar den säger sig stå för. Även till priset av att själv straffas.
Det är en kampmetod som bara bör tas till när stora mänskliga värden står på spel. Men hade människor ständigt bugat inför lagen hade vi inte haft de rättigheter vi har. Fråga de unga fackföreningarna, fråga medborgarrättsrörelsen, fråga suffragetterna.
Aktivister som Ersson raserar inte demokratin. De stärker den.
