I USA klassas hemlösa som undermänniskor
Fler våldsdåd har visat hur ideologiska krafter underblåst hat mot de synligt fattiga
En tech-vd knivhuggs till döds. En lokalpolitiker misshandlas med järnrör. En snattare skjuts ihjäl på ett apotek. En hemlös man stryps till döds mitt på blanka dagen i en tunnelbanevagn full av resenärer.
Det går en blodröd tråd genom fyra våldsdåd som nyligen väckt uppmärksamhet i USA.
När Bob Lee, grundare av Cash App (en betalningsapp) mördades i början av april i San Francisco dröjde det inte länge innan Bay Areas techelit hade bestämt sig för att det var ännu ett led i stadens gothamifiering. Jason Calacanis och David Sacks, Elon Musk och andra profiler från sfären runt Silicon Valleys mörka eminens Peter Thiel, pekade genast ut gatuvåldet och snart handlade debatten om mordet om hemlöshet, drogmissbruk och psykisk sjukdom.
Bara några dagar senare rapporterades att Dom Carmignani, ledamot i San Franciscos brandskyddsstyrelse attackerats med järnrör i närheten av sitt hem. På Twitter och i medierna kopplades fallen ihop som exempel på ett allt grövre våld på San Franciscos gator, med hemlösa som gärningsmän och boende som offer.
Sedan kom upplösningen. Bob Lee hade mördats av en bekant, även han i tech-branschen och bror till en kvinna som umgåtts med Lee tidigare under kvällen. Garrett Doty, mannen som sades ha attackerat Dom Carmignani, hade själv blivit attackerad med björnsprej, en kraftigare sorts pepparsprej som kan ge svåra skador. Carmignani kopplas nu till flera tidigare fall där hemlösa har blivit attackerade med björnsprej.
Bara några veckor senare blev Banko Brown, en 24-årig hemlös svart transman, ihjälskjuten av en väktare på apoteket Walgreens på Market Street i San Francisco. Brown ska ha snattat godis för 14 dollar. Det sades först att han hade dragit kniv men detta avfärdades senare. Brooke Jenkins, San Franciscos statsåklagare, som vann sin position genom en reaktionär kampanj för att avsätta den tidigare, progressiva statsåklagaren Chesa Boudin, gick omedelbart ut och kallade skjutningen självförsvar och avvisade idén att ställa väktaren inför rätta.
Hemlös har blivit synonymt med missbrukare som har blivit synonymt med mentalsjuk som har blivit synonymt med våldsam, oberäknelig och farlig
Men det var först när Jordan Neely dödades av en medpassagerare på F-linjen i New Yorks tunnelbana som våldet mot hemlösa nådde den nationella debatten. Neely, som var 30 år, hade som hemlös tonåring hankat sig fram som Michael Jackson-imitatör men med åren tog hans schizofreni, depression och ptsd överhanden. Han hade gripits av polis flera gånger och dagen då hans liv släcktes sa vittnen att han betedde sig märkligt och hotfullt.
Det var detta som ledde till att Daniel Penny, en före detta marinsoldat, grabbade tag i honom bakifrån och tog strypgrepp. I 15 minuter höll han Neely med en arm hårt tryckt mot hans hals. Under den tiden släppte Penny taget tillräckligt länge för att Neely skulle kunna hosta upp blod och slem och senare bajsade han på sig. Kanske var han redan då död. Ingen i vagnen ska ha sagt till Penny att avbryta strypningen.
På sociala medier sprids filmer där folk konfronterar hemlösa på olika sätt, i medierna pekas de ut som orsaken till att affärer stänger, till att restauranger går i konkurs, och affärskvarter förfaller. Hemlös har blivit synonymt med missbrukare som har blivit synonymt med mentalsjuk som har blivit synonymt med våldsam, oberäknelig och farlig. I högermedierna kallas Daniel Penny redan ”god samarit”.
Den sammantagna effekten är att hemlösa är mer utsatta och skyddslösa än någonsin. I det offentliga samtalet skiljs det knappt längre på en känsla av otrygghet och att vara hotad på riktigt, i fall där hemlösa är inblandade. Men hemlösa i USA är betydligt oftare brottsoffer än gärningsmän och i San Francisco lever de under otroligt svåra omständigheter. Det finns ett telefonnummer för att anmäla tält och väderskydd som stör, och när de hemlösa drivs bort, konfiskeras deras ägodelar rutinmässigt av staden, trots domstolsbeslut som förbjuder just detta. Borgmästare London Breed kallade nyligen domstolsbeslutet ”löjligt”.
På maktnivå i städerna, staterna och landet har de hemlösa inga egentliga allierade. Samtidigt gör den försåtliga Yimby-rörelsen allt för att separera bostadsbristen och hemlösheten, centrera den övre medelklassen och vända opinionen mot de som räds gentrifiering i känsliga områden och därför försöker stoppa nybyggen som riktar sig till rikare hyresgäster. Men tornen med lyxlägenheter, det enda som tycks byggas i amerikanska städer, gör självklart inte ett jota för de som saknar tak över huvudet.
För att nå full lönsamhet måste friheter inskränkas, opinion bedrivas
Det finns ideologiska krafter som hatar de synligt fattiga, de hemlösa och de drogberoende, och det finns en naturlig rädsla för hur kort resan dit kan vara. Men bortom känslor finns det enorma pengar i att administrera snarare än att lösa hemlösheten. Precis som skolbarn i Sverige är hemlösa potentiella kassakor. Kontrakt i storleken hundratals miljoner kronor utgår från städerna för att bevaka, tillfälligt härbärgera och förmedla tjänster mot hemlösa.
För att nå full lönsamhet måste friheter inskränkas, opinion bedrivas. Trollfabrikerna på nätet jobbar hårt på att sprida hat mot de utsatta på gatan. Och medan Demokraterna pratar om olika sorters läger och fängelseliknande skjul att inhysa hemlösa i, satsar Republikanerna på olika sorters drakoniska straff för brottslighet kopplad till fentanyl. Tydligt frånvarande är idéer som faktiskt leder till bostäder åt de bostadslösa. Hemlöshet är en situation, något som händer människor. Men i USA pekas de hemlösa ut som en klass av undermänniskor. Vart det kan leda vet vi alltför väl.
