Ljuvligt från Ryssland

Magnus William-Olsson om Gennadij Ajgis storverk

helskärm

Antologin Fältens ögon är en underbart udda, närmast osannolik bok i den svenska bokfloden. I över tjugo år arbetade Rysslands kanske främste Nobelpriskandidat, poeten Gennadij Ajgi, med att sammanställa och översätta denna poetiska exposé över ett litet folk i hjärtat av Ryssland, tjuvasjerna. Översättaren Annika Bäckström har sedan på höjden av sin sensibilitet tolkat alla texterna till svenska, och det lilla förlaget Ariel har givit ut den i en praktvolym om närmare trehundra illustrerade sidor. Ett slags milt vansinne vilar, kort sagt, över hela projektet. Men resultatet är överväldigande.

Ajgi, som själv skriver såväl på ryska som på tjuvasjiska, vill med denna bok ge sitt folk en värdig presentation för världen. Antologin sträcker sig från muntligt traderade dikter med utgångspunkt i tjuvasjernas ännu levande förkristna tro, över sånger, barnvisor, de första skriftliga klassikerna, etnografiska notater och ända till poeten Marina Karjagina, född 1969. Allt generöst kommenterat. Boken tar sin läsare milt vid handen in i texten och vidare bort. Läsakten blir en resa, snarare än ett studium. Folkpoesin har ju oftast en funktion. Och dikterna i boken för oss genom bröllop, barnens första steg, sådd, skörd och begravningar, alltid med naturen som fond. Men också genom magiska ritualer som den att "stjäla jord" och uråldriga böner till vattnet, bina, åkerns ande och ölet. Och slutligen in i helt modern, fastän starkt traditionsmedveten poesi.

Fältens ögon är en bok att vistas i. När man stiger ut känner man att man varit med om något. Ens blick, varelse och fantasi är färgad, som jaget färgas av månen i bondsonen Jakov Uchsajs (1911-86) lilla dikt som över ryskan fått en så ljuvlig, liksom självklar, trokeisk klang på vårt språk:

”I den tysta, klara sommar-

natten

borrar jag min blick i

månen.

Likt en moder vill det vita

molnet

lägga den tillrätta mjukt

och dunigt.

Han vill hellre se sig om i

världen,

stiger upp på ljusa himlen.

Mor på samma sätt, då jag

var liten

ville lugna, söva mig för

natten.

Men jag smet från henne

ut på gatan

för att se på folk och höra

sånger.

Något av en måne sitter

ännu i mig,

jag har grånat och är mån-

lik hel och hållen.”

Antologi

Magnus William-Olsson