Tankar som tänjer på gränserna

Inga-Lina Lindqvist läser en optimistisk essäsamling

Inga-Lina Lindqvist

helskärm

Gränslösa människor är olidliga, saknar identitet, vantrivs i sig själva och vill flytta in i andra.

Nazister som tillåts marschera förbi synagogor överskrider så många psykologiska, moraliska och politiska gränser att man både vill uppsöka psykakuten och ändra grundlagen.

Författaren och skribenten Torbjörn Elenskys essäsamling Gränser vill vara en principiell bok om begreppet, och ter sig som en handbok för socialliberaler i behov av systematiska argument. I fyra kapitel kastas tankar runt som i en tombola – och ibland faller de ut i tänkvärt exakta sekvenser. Elensky noterar att Sveriges gränser aldrig har utmanats på allvar. Inga fiende­arméer har marscherat mot Stockholm, vi är invasionens och ockupationens oskulder.

Vad gör det med vår identitet? Har Sverige nått exceptionellt välstånd tack vare sin öppenhet mot omvärlden – eller är vi en laglös fristad åt barbariska enklaver? Världen följer med spänning vad som händer ”last night in Sweden”.

Extremliberaler liksom ytterkantsvänstern vill avskaffa staten och upphäva gränser. Staten förtrycker människan, stjäl hennes pengar och berövar henne livsgnistan. Elensky hävdar att vi bör vara rädda om staten som skyddar individens frihet. I frånvaro av demokratisk stat träder klanen in och kräver lojalitet av individen i utbyte mot beskydd.

Totalitärstaten är egentligen ett förklätt klansamhälle. Lagar skyddar inte alla individer lika mycket såsom de gör i en demokrati – diktaturens lagar definierar vilka egenskaper du som medborgare bör besitta och vilka regler som gäller för din underkastelse. Rätt etnicitet, parti­tillhörighet eller trosuppfattning garanterar säkerhet – så länge du lyder och motsvarar innehållsförteckningen av en acceptabel medborgare.

I en värld utan stater och gränser, utan demokratiska institutioner och utan ens minimal generell välfärd som staten ombesörjer genom att omfördela skatterna, riskerar mänskligheten att falla tillbaka i sitt urgamla tillstånd av klan- och hederskultur. Det finns gott om politiska krafter som vill dra oss i den riktningen.

Elensky är en försiktig optimist. Han poängterar att de extrema uppfattningarna tvingar mittenmänniskor att tänka igenom sina grundläggande värderingar. De självklara åsikterna behöver motiveras om och om igen även när det känns onödigt och rent av förnedrande. Ska man behöva förklara att goda handlingar är okej även om man själv mår bra av dem? Ska man behöva argumentera för fri abort och mot dödsstraff?

Ja, svarar Elensky med bestämdhet. Våga orka. Känslor är en färskvara, demokrati likaså. Gränserna för anständighet kommer inte att dra upp sig själva.