Jag drack sprit när jag var 10

James Frey skrev en skoningslös bok om sin kamp mot drogerna

Han vaknar i ett flygplan och vet inte vart han är på väg.

Fyra framtänder är borta och ögonen nästan igensvullna.

Näsan är knäckt och kläderna stinker av urin, spyor och blod.

Han är 23 år och missbrukare.

Möt James Frey, som skrivit boken "Tusen små bitar" - en skoningslös skildring av hans kamp mot drogerna.

helskärm

En kamp som han slutligen vann. I dag är han 33 och har inte använt några droger på tio år.

När man träffar honom förbluffas man av hur frisk och vältränad han ser ut, ungefär som en landslagssprinter på 100 meter. Det är svårt att förstå att det är samma människa som det nedgångna vrak som beskrivs i boken. Det enda som skvallrar om bakgrunden är rösten. Den är mörk, hes och raspig.

"Tusen små bitar" är spännande som en thriller och utspelas på ett behandlingshem i USA. Patienterna är en brokig samling av företagsledare, domare, maffialedare, universitetslärare, studenter och barnläkare - alla med en lång karriär av missbruk bakom sig.

- Jag var tio år när jag började tappa kontrollen, säger James Frey.

Stal sprit hemifrån

- Jag växte upp i ett alldeles normalt hem med två kärleksfulla föräldrar och en sympatisk, klok storbror. Ändå blev jag oerhört destruktiv och förstörde det mesta som kom i min väg. Stal sprit hemifrån fler gånger än jag kan räkna eller minnas. Jag stal tabletter och gräs från en kompis pappa. Ibland blev jag ertappad, men för det mesta inte. Vid tolv började minnena förlora sig i spriten och drogernas dis. Vid tolv var mitt liv suddigt.

- Vid fjorton stal jag en moped och rullade den över ett klippstup. Tog en slägga och slog sönder en skulptur på en grannes gräsmatta. Sprängde en brevlåda, två brevlådor, fyra brevlådor, tio. Vid femton sålde jag knark till ungar. För det mesta blåste jag dem, tog för mycket av deras pengar eller sålde oregano till dem. Jag smet ut med bilen. Jag söp och tände på. Hela tiden. Jag började begrunda döden, började inse att jag var torsk, började hata mig själv. Jag gjorde vad jag gjorde för att jag hatade mig själv.

Fick behandling

Vändpunkten kom när han ramlar ner för en trappa och slog sig medvetslös.

Någon ringde hans föräldrar, som letade rätt på honom och tvingade in honom på behandling.

- Där ställdes jag inför ett val. Antingen skulle jag dö eller också fick jag sluta använda droger. Jag tror inte att jag skulle ha varit nykter i dag om jag inte hamnat där. Jag behövde verkligen ta en rejäl paus.

Tiden på behandlingshemmet beskriver han som en stor upplevelse.

- Jag träffade många galna, roliga, egensinniga missbrukare. De flesta av dem har dött sen dess. Det är svårt att sluta dricka, att sluta ta droger. De flesta klarar det inte. Men det är bara du själv som kan bestämma vad du vill göra med ditt liv. Varje människa har ansvar för sina egna handlingar. Jag tycker det är löjligt att skylla på andra, på sina föräldrar eller samhället.

James Frey vägrar att acceptera att alkoholism klassificeras som en sjukdom.

- Cancer är en sjukdom. Den kan du inte själv påverka. Däremot kan du sluta dricka och bli frisk. Men det här vill folk inte höra.

Vill avskräcka barn

I dag lever han ett lugnt liv på Manhattan med sin hustru och sina två hundar.

- Här finns det barer i vartenda hörn, precis som överallt i västvärlden. Jag har exponerat mig för alkohol och jag klarade av att avstå. Numera känner jag inte längre något sug.

Han tror på avskräckning.

- Sätt min bok i händerna på barn. Visa dem vad som kan hända om de använder droger. Jag har fått tusentals brev från människor som säger att de ändrat sitt liv efter att ha läst min bok.

3 svar från James Frey

Fakta: James Frey

Ingalill Mosander