Kvickheter med bett
Publicerad 2016-04-07
Petter Lindgren läser en överraskande poesidebut
Elis Burrau, född 1992 och Nöjesguidens litteraturredaktör, bokdebuterar med 164 sidor smått absurda prator i Lasse O’Månssons anda, dock i det mindre formatet och gärna vändande och vridande på klyschor av typen ”humor är en färskvara” eller ”det finns inga gratisluncher”.
Men här finns också ett formelartat upprepande som drar åt annat håll, ett utforskande av bruksanvisningens litterära potential: ”instruktion: sluta använda mimik”. En poetik så god som någon, och Burraus debut är också framförd i ett imponerande avslappnat tonläge, tillräckligt nollställt för att humorn och smärtan ska bita. På omslaget skymtar Ellerströms utgåva av Marguerite Duras sista bok Det är allt (övers. Kennet Klemets), en oblyg men fullt gångbar referens. För likt Duras text låter sig också Burraus diktsamling läsas som ett slags bastion mot tomheten, döden eller Guds sviktande initiativkraft.
Och vi fortsatte att göra någonting rörande (CL(P)Works) är kanske inte snorgenial hela vägen, men ändå pigg, egen, överraskande:
”Vi var på teater en gång / vi gick efter första akten / för att handla / när vi kom tillbaks / var alla döda.”
