Dramatik i svart rött och silver

Inga-Lina Lindqvist

”Demonen” läsvärd men matchar inte originalets stämning

Ryssland och Georgien är i dag två länder som befinner sig i djup konflikt – om ideologi och om landområden. Men så har det inte alltid varit.

Georgien kristnades redan på 300-talet och har en av världens äldsta ortodoxa kyrkor. I en region med företrädesvis muslimska länder behövde Georgien en stark beskyddare, och det blev Ryssland.

Sedan 1700-talet och fram till Sovjets sammanbrott har den koloniala rollfördelningen legat mer eller mindre fast. Ryssar (män och kvinnor) åkte till Georgien för att kriga, dricka vin och skriva poesi. Georgier (män) åkte till Ryssland för att sälja frukt och förföra kvinnor (och ibland män).

Ryske poeten Michail Lermontov, romantiker och officer, tjänstgjorde en kort tid i Georgien. Romanen Vår tids hjälte och poemet Demonen inspirerades av den georgiska naturen och folkkonsten, de är dramatiska studier i svart, rött och silver.

Förlaget Ersatz ger nu ut Demonen i en tvåspråkig utgåva, i översättning av Lars Zilliacus och ett förord av Kristina Rotkirch.

Att översätta Lermontov är inte lätt. Han skriver till synes menlösa, men egentligen geniala, rader. Och så skriver han bunden vers. Som vi i Sverige övergav i samband med modernismens genombrott och som i dag används inom främst brukspoesi (Lotta Olssons verk är ett undantag).

Zilliacus har valt att skapa en bunden svensk språkdräkt åt Lermontov. Det är – i mina ögon – helt fel väg att gå. Texten låter gammaldags, tungrodd och blir tyvärr oangelägen.

Lermontovs ”Försvinn, tvivlets mörka ande,/ svarade himlens utsände” blir på svenska ”Försvinn, tyrann från mörkrets rike/genmälde himlens sändebud”. Rätt versmått, fel stämning. Originalets sorgsna viktlöshet kommer över huvud taget inte fram.

Det gör mig verkligen ont att behöva skriva det, eftersom bokmarknaden i Sverige inte precis svämmar över av tvåspråkiga klassikerutgåvor. Förlaget och översättaren ska ha allt erkännande för sin ambition. Och visst är det ett svårt dilemma för översättaren – att tvingas balansera mellan att följa originalets versmått och att förmedla textens intention.

Demonen är läsvärd som ett både ryskt och ­georgiskt poem, där Lermontov placerat kristna legenden om Lucifer i en georgisk medeltida miljö av små splittrade furstendömen, av klanheder och kloster.

I dag är Georgien ett land som mödosamt söker sin identitet bortom de koloniala bilderna. Lermontovs verk tolkar – inom romantisk tradition – en uråldrig, unik kultur.