... och här är en som försöker sminka upp Churchill

Med världskriget i färskt minne gick britterna till val i juni 1945. Winston Churchill kickades från Downing Street och labours Clement Attlee flyttade in.

Varför denna misstro mot den hyllade krigshjälten och statsmannen Churchill?

Enkelt svar: det brittiska folket kände honom. Han var en relikt från det brittiska imperiets aristokratiska ledarskikt, in i det längsta avogt inställd till den allmänna rösträtten och ytterligt reaktionär i inrikes- och utrikespolitik.

Efter hans död 1965 kom en rad biografier som utan att frånkänna hans viktiga ledarroll under kriget torpederade hans politiska insatser och åskådning.

På senare år har emellertid Winstons lik dammats av och sminkats upp av ideologer som talar sig varma för dagens partnerskap och nya världsordning. De vill ha en historisk hjälte i arsenalen.

Mest energisk med dammvippan är den amerikanske historieprofessorn John Lukacs som skrivit ett flertal studier över Churchill. Hans senaste bok heter Churchill - visionären, statsmannen, historikern.

Det är en eländig bok, men eländig på ett intressant sätt.

Lukacs skriver lätt och elegant. Och lika elegant förvanskar han citat genom att rycka några meningar ur sitt sammanhang. Han citerar en känd - eller ökänd - artikel av Churchill från 1935:

"När Hitler inledde sitt verk, låg Tyskland krossat vid de allierades fötter. Han kan mycket väl få uppleva den dag då det som är kvar av Europa kommer att ligga slaget till marken vid Tysklands fötter. Vad man än må tycka om dessa bedrifter, så är de förvisso bland de mest anmärkningsvärda i hela världshistorien."

Enligt Lukacs är detta en av "de mest anmärkningsvärda - och riktiga - prognoserna i historien om andra världskrigets ursprung."

Före det citerade stycket står emellertid att läsa:

"Vi vet inte om Hitler är den man som än en gång ska kasta världen i ett krig som leder till civilisationens oåterkalleliga undergång eller om han ska gå till historien som den man som återgav heder och sinnesfrid till det stora germanska folket och återförde det, lugnt, hjälpsamt och starkt, till förgrunden av den europeiska familjekretsen."

Lukacs fuskar med citaten för att framställa Churchill som ensam skarpsynt visionär. Då är allt tillåtet. Han använder sig också flitigt av förtigandets teknik och lyfter exempelvis fram Churchills krav på att de allierade skulle samarbeta med Sovjet, men nämner inte att Churchill motsägelsefullt och med hetta krävde att de allierade skulle angripa Sovjet under finska vinterkriget, vilket även hans anhängare avfärdade som vansinnigt.

På en punkt kan man ge Lukacs rätt. Han lyfter fram Churchills tanke - uttryckt i brev till Roosevelt under kriget - på en framtida allians mellan USA och Storbritannien för att styra världen, och menar att den tanken blivit verklighet med dagens Partnerskap för fred.

Den gången var faktiskt Churchill framsynt.

Men hans politiska visioner i övrigt, om ett underkuvat Indien och ett bevarat stort brittiskt imperium var redan när de framfördes hopplöst antikverade.

Historia

Nils Granberg