Naivt manifest mot fattigdomen

Martin Aagård

Aftonbladets fattigbloggare Jessica Ritzén har fått skoningslös kritik för hon ”låtsas vara fattig”. Men det är ju själva poängen – att hon demonstrerar skillnaden mellan de som har och de som inte har,genom att avstå från det en inkomsttagare med 35?000 i månaden vanligtvis förväntar sig av livet. Vilket inte bara är märkeskläder, hemhjälp och rotavdrag för att renovera köket utan mer triviala ting som pizza och tvättade underkläder.

Att det finns medborgare som inte kan förvänta sig rena kalsingar här i livet verkar ha blivit något av en chock för de arga kritikerna. Såväl Expressen som Dagens Nyheter har i alla fall skjutit mer på budbäraren än på fattigdomen. Henrik Torehammar på P3 startade nyligen den ironiska ”medelklassbloggen” och centerpartiets Solveig Zander förnekade i direktsänd tv att det finns några fattiga i Sverige.

Motviljan att acceptera sanningen om dagens stora inkomstskillnader är nästan mer skrämmande än den fattigdom bloggen visat på.

Hur lämpligt är det då inte att djurrättsfilosofen Peter Singer i dagarna ger ut Det liv du kan rädda – ett manifest riktat direkt till alla fattigdomsförnekande höginkomsttagare?

Ett manifest där han ber dem avstå lite för att rädda liv.

Singer förklarar på sin allra mest logiska prosa att man kan frigöra pengar genom att brygga sitt kaffe själv i stället för att köpa latte. Att du ska hindra servitören från att fylla på vinglas som du ändå inte tänker dricka upp. Att det finns billigare armbandsur än Breitling och Patek Philippe ... Han skriver att vi inte ska skratta åt Madonna, Angelina Jolie och Warren Buffet. De gör en insats.

Singers fattigdomsbekämpning handlar nämligen inte om att reglera arbetsmarknader och omfördela kapital utan om att rika donerar av sitt överflöd. Alla som har det relativt bra bör ge bort 5 procent av sin inkomst, menar han. De som har mer ska ge mer i en stigande progressiv skala. Singer uppfinner kort och gott ett eget litet skattesystem som baseras på att välgöraren går in på en hemsida och lovar att ge bort sina pengar.

”Tillåt dig att känna dig belåten över att du medverkar till att fattigdomen utrotas”, skriver han.

Själv skänker Singer en tredjedel av sin inkomst till organisationen Oxfam.

Jag vet inte hur många logiska slutledningar det krävs för att förvandla något så politiskt naivt som Singers tankar till filosofi. Det måste vara betydligt fler än vad Singer bjuder på.

Det här är en samvetsbok för den rättätande yoga-klass för vilken det är saligare att giva än att beskattas. En filosofisk snuttefilt för djurvänner som proppmätta på tabbouleh och sojakorv för 120 kr kilot ligger i Børge Mogensen-soffan och funderar på om något ändå kanske borde göras.

För oss andra ger årets taxeringskalender betydligt mer inspiration till hur de växande samhällsklyftorna bör åtgärdas.