Marxistisk fest – men vad händer sen?
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-09-12
Centrum för marxistiska samhällsstudier (CMS) har fest.
Man har bjudit in idéhistorikerna Sven-Eric Liedman och Svante Nordin och vetenskapsfilosofen I ngvar Johansson för att fira 25-årsjubileet av konferensen i Lund som 1978 resulterade i boken Marxismens filosofi – en historisk översikt.
Nu kommer Marxismens filosofi. Apropos ett jubileum, redigerad av Stefan Arvidsson.
Vi blir serverade i en ny skål, men chipsen är från i går. Och jag undrar: Var är brudarna? Och var är blattarna?
Boken inleds med Svante Nordins historiska orientering i marxistisk filosofi i nytryck, med ett nyskrivet efterord om utvecklingen efter 1978, fortsätter med Ingvar Johanssons föredrag om planekonomi och individualism, sedan återkommer Nordin för att tala om Marx som en 1800-talsklassiker vid sidan av Dickens och så berättar Sven-Eric Liedman om synen på Marx i dag. Sedan följer en diskussion med en anonym skara åhörare – som blir mer och mer förtvivlade.
Jag måste citera ett typiskt replikskifte.
Ingvar Johansson (till publiken): ”Och då blir för mig frågan fortfarande, till dig och speciellt till alla ni yngre ... vilket är alternativet till kapitalismen?”
Åhörare: ”Syndikalism!”
Ingvar Johansson: ”Ja, ja! Du får ordna en annan debatt då ...”
Detta är en återträff. Ingen har planerat för återväxten.
Svante Nordin kom ut ur ”den marxistiska labyrinten” med hjälp av Gramsci. Sven-Eric Liedman har i en elegant formulering förklarat Marx vara ”en ledtråd, men inte ett rättesnöre”. Ingvar Johansson kan inte kalla sig marxist eftersom ”tanken på planekonomi är så väsentlig för marxismen”.
Alla tre är besvikna – på att Marx gav en riktig analys av kapitalismen, men inga svar på vad alternativet kunde vara. Slutsatsen blir då att inget alternativ gives. När en åhörare frågar ”Vad ska vi marxister göra?” svarar Svante Nordin: ”Vi ska avsluta seminariet”. Ja, det är fest.
Nu slutar ju boken lyckligt med att Stefan Jonsson, författare och kritiker på Dagens Nyheter, pedagogiskt förklarar skillnaden mellan marxismen som ideologi – och marxismen som teori. Kommunismen är död. Marxismen lever – som feminism och antikolonialism.
Jag lämnar festen med blandade känslor. Det är som Jurassic Park – så imponerande, så storslaget, så vördnadsvärt, men vad kommer att hända efter att dinosaurierna dött ut?
