Paris – en smart affär

Inga-Lina Lindqvist

INGA-LINA LINDQVIST läser om superstjärnan och hennes förskräckliga, geniala släkt

helskärm

Ikonen Paris Hilton föreställer kapitalismens två ansikten.

Hon är, som bekant, ättling i rakt nedstigande led till Conrad Hilton, hotellkedjans legendariske grundare.

Arvtagerska till imperiet är hon däremot inte.

Men på samma sätt som hennes anfader på 1930-talet revolutionerade hotellnäringen, skapar Paris Hilton i dag en ny typ av underhållning: metaunderhållningen.

Vi roas inte längre av substansen i ett särskilt skeende – utan enbart av det faktum att det sker. Oavsett om Paris lägger ut en hemmasnickrad porrulle på nätet eller döms för att ha kört rattfull skapar hon uppmärksamhet kring sig själv – den enda varan hon säljer.

Paris är det självförsörjande varumärket, frigjort från innehåll, från produktionens trånga fängelse.

Jerry Oppenheimer, före detta journalist och författare till kändisbiografier, presenterar i sin bok Huset Hilton en grundlig genomgång av släktens historia. Conrad hade tre barn och fjorton barnbarn. Modeikonen och såpastjärnan Paris är äldsta dottern till ett av barnbarnen. Visst har hennes pappa ärvt lite, men med tanke på att familjen numera äger enbart fem procent av aktierna i Hilton Hotels Corporation är det inte mycket som superkändisen Paris har att se fram emot.

När Conrad Hilton dog, nittiotvå år gammal, blev hans testamente en chock för arvingarna. Aktiemajoriteten gick till stiftelsen Conrad Hilton Foundation och skulle användas till välgörenhet. Paris Hiltons farfar, Barron, bestred testamentet och vann tillbaka en del av pengarna. Men även om familjen inte kan kallas barskrapad precis har den gigantiska förmögenheten för alltid hamnat utanför deras kontroll.

Paris Hilton är således en klassisk working girl, som måste slita som en iller om hon ska kunna finansiera sin livsstil. Inga stekta sparvar där, inte. Snarare ett helt koppel bävrar.

Hon gör det hon gör – bär på en liten hund, spelar in musikvideor, kränger dataspel, lanserar parfymer – därför att hon är så illa tvungen. Och hon gör det med den äran. Conrad Hilton småler säkert i sin himmel åt sin sonsondotters uppfinningsrikedom och entreprenörsanda.

När Conrad Hilton köpte sitt första hotell i staden Cisco i Texas befann sig USA på randen till den största börskraschen i modern tid. Det är egentligen ett under att hans rörelse överlevde depressionen. En orsak kan vara att Hiltons affärsidé var visionär och hjälptes över avgrunden av framtiden själv.

Förutom det geniala infallet att göra om alla outnyttjade utrymmen till utrymmen som genererar pengar (kiosker, tidningsställ, souvenirbutiker) var Hiltonhotellen dessutom först med sådana moderniteter som direkttelefoner, programmerbara väckarklockor och elektroniska lås på dörrarna.

Redan 1959 öppnade Hilton hotell i anslutning till flygplatser – något vi i dag betraktar som en självklarhet, precis som kasino på hotellen, bokningar på nätet och bonuspoäng för stamkunder.

Conrad Hilton var mannen som kläckte alla de här idéerna.

Kasinon på Hilton-hotellen räddade företaget från att gå under i samband med terrorattacken mot USA i september 2001. Hotell- och resebranschen, som hade sina feta år under 1990-talet, gick på knäna – alla utom Hilton. Det blev klart då att hot om terrorattacker kanske gör att folk blir mindre benägna att resa, flyga och bo på hotell – men det minskar inte folks lust att spela om pengar, snarare tvärtom! När tryggheten i staten rasar växer hoppet om att på egen hand vinna sig en smula säkerhet.

Historien om Hilton-hotellen är också en historia om USA i världen. Efter andra världskriget blev Conrad av den amerikanska staten ombedd att börja öppna hotell i de länder som fick pengar genom Marshallplanen. ”Hiltonhotellen ... förde med sig amerikansk kultur (man serverade ostburgare i hotellrestaurangerna) – ett listigt politiskt och affärsmässigt drag avsett att locka de lite osäkra amerikanska turister som reste utomlands för första gången ...”, skriver Jerry Oppenheimer i sin bok.

Nästa gång ni ser blåhåriga damer i Gamla stan som tror att de är i Schweiz – skänk Conrad Hilton en tanke!

Han är alltså kapitalismens ena skepnad som avbildas i ikonen Paris Hilton: den friska entreprenören, innovatören, skaparen av värden. En gång i historien var borgaren en revolutionär.

Den andra gestalten är mörkare.

Berättelsen om Paris mammas uppväxt i Jerry Oppenheimers bok är en riktigt läskig historia. Jakten på pengar löser upp moralen, integriteten, hedern. Föräldrarna drar sig inte för att sälja sina barn om det kan lösa de ekonomiska problemen för dagen.

Paris mormor, Kathleen Richards, hade tre döttrar. Från det de var spädbarn fick de tjäna pengar som reklammodeller och barnskådespelare. Två av döttrarna gjorde karriär inom film och teve: Kyle Richards blev känd som Alicia i Lilla huset på prärien och Kim Richards som Tia i Disneyfilmen Den äventyrliga flykten. Men lilla Kathy, som blir upptäckt av en barnfotograf och får posera i blöjor och bh när hon bara är två år, misslyckas med att etablera sig i underhållningsbranschen. Därför tvingas hon att jaga efter en rik fästman. När hon gifter sig med Richard Hilton är hon knappt mänsklig längre.

Det märkliga är att interiörerna av patriarken Conrad Hiltons och hans söners privatliv liknar helvetet hemma hos Paris mormor. Tomheten är total. Varken männen eller kvinnorna har några intellektuella eller konstnärliga intressen. De läser aldrig, handarbetar inte, vägrar att bilda sig. Kortspel, hejdlöst drickande och shopping upptar all deras tid. Människor i deras närhet går under utan att de lyfter ett finger.

Men allt de rör vid blir guld.

Den rovlystna Kathleen vars enda ambition är att sälja sina flickor till högstbjudande och den smarte Conrad som med sina bara händer bygger upp en gigantisk koncern är samma andas barn. Den giriga samvetslösa äventyraren är en förlängning av innovatören, spelaren är en spegelbild av entreprenören. De slår över i varandra, rinner som kvicksilver mellan formerna.

Kvinnan Paris Hilton skarvar friskt när hon utger sig för att vara arvtagerska till Hilton-imperiet.

Ikonen Paris Hilton är figurativ, konkret och föreställer den moderna marknadsekonomins yttersta konsekvens.