”Jag vill absolut inte predika”

Men Thomas Kanger fyller gärna sina deckare med moralfrågor

Ett mystiskt mordfall i fjällen är på väg att preskriberas. En kamp mot klockan drar igång.

Det är den yttre handlingen i den fjärde boken i serien om kriminalinspektör Elina Wiik.

Thomas Kanger visar ännu en gång att han tillhör de bästa inom genren.

I den nya boken med titeln ”Söndagsmannen” utreder kriminalinspektör Elina Wiik vid Västeråspolisen ett mord som utfördes för nästan 25 år sedan. Mörka hemligheter från det förflutna grävs fram. Jakten på mördaren blir en kamp mot tiden eftersom brottet är på väg att skrivas av.

Hur det går ska inte avslöjas här. Men såväl mordgåtan som upplösningen är mycket snillrik och spännande.

Sedan Sjöwall och Wahlöö en gång skapade den moderna svenska polisromanen har det närmast blivit ett krav att ha ett samhällskritiskt vänsterperspektiv i kriminalberättelser.

Thomas Kangers böcker om kriminalpolisen Elina Wiik tillhör dem som står närmast originalet.

– Först och främst vill jag naturligtvis berätta en bra historia med mina kriminalromaner, säger Thomas Kanger när han tar emot för en intervju hemma i förortsvillan i Danderyd, norr om Stockholm.

– Men jag vill självklart också sätta in berättelsen i ett vidare perspektiv. Ge en tidsbild. Ställa frågor. För mig ska en kriminalroman ta upp moralfrågor lika mycket som samhällsfrågor. Men jag vill absolut inte predika. Jag hatar propaganda.

Hjärtat till vänster

Sommaren har slagit ut i all sin prakt och det är onekligen en stor kontrast att sitta i Thomas Kangers trädgård och tala om ond bråd död och samhällets orättvisor.

Liksom många andra kriminalförfattare har Thomas Kanger både sitt hjärta till vänster och ett förflutet som journalist. Han inledde karriären på 1970-talet med att skriva artiklar för vänstertidningen Gnistan. Han har därefter arbetat med undersökande journalistik för såväl Aftonbladet som TV4:s Kalla fakta.

Numera gör han program för SVT:s Dokument inifrån vid sidan av att han skriver sina böcker.

– Att journalister skriver kriminalromaner är inte så underligt. Till formen påminner ju en bra kriminalroman om det litterära reportaget. Sanningskravet är egentligen den enda skillnaden. Romanförfattaren har frihet.

– Det yttre temat i den här boken är till exempel preskriptionstiden för mord. Men den handlar också om makt och förtryck. Om den enskilda människans utsatthet.

Boken inget debattinlägg

Bokens centrala fråga om preskriptionstid är i högsta grad aktuell tack vare den nya DNA-teknikens möjligheter att få fram bindande bevis. Thomas Kanger vill dock inte att hans roman ska fungera som ett inlägg i debatten om utökad preskriptionstid.

– Jag tror det är en vettig lösning att ha 25 år för mord. Preskriptionstiden hänger ju ihop med strafftiden. Med de relativt milda straff som vi har i dag är den tidsgränsen en bra balans.

– Det finns någon sorts nåd i att straffet avskrivs och man kan gå vidare. Det finns också en praktisk anledning till att ett brott preskriberas. Det tvingar polisen att jobba aktivt med fallen.

Redan 1987 gav Thomas Kanger ut boken ”Mordet på Olof Palme” som handlade om den havererade Palmeutredningen.

Han har därefter följt mordutredningen på avstånd och han tror inte Palmemordet blir löst innan preskriptionstiden rinner ut i februari 2011.

– Nej, inte i juridisk mening i alla fall. Men kanske kan preskriptionstiden i detta fall leda till att vi får veta. En dag kan ju den skyldige träda fram och berätta utan att riskera straff.

Fakta: Thomas Kanger

3 svar från Thomas Kanger

Thomas Kangers boktips till...

Thomas Gustafsson