Med potential enligt mall 1A

Uppdaterad 2015-11-20 | Publicerad 2015-11-10

Komikerparet har skrivit en young adult-roman om ”omänniskor”

Nanna Johanssons och Kringlan Svenssons skulle skriva en trilogi ihop – men han petades efter första delen.

Serietecknaren Nanna ­Johansson och komikern Kristoffer ”Kringlan” Svensson har skrivit ännu en ­roman tillsammans, den här gången i den så lukrativa young adult-genren.

Jag vill förstås genast avskriva det hela som cynism - en vilja att håva in lite pengar genom att bändsla fast sina namn på en kommersiellt gångbar litteratur­vara. ­Genom att skriva ännu en av alla tusentals berättelser om en värld som nästan helt liknar vår, med undantaget av några invånare. Som råkar vara övernaturliga.

Hos Johansson och Svensson kallas de ”omänniskor”, en fantasilös neologism som också ger romanen - första delen i en trilogi - sin titel. I världen finns det drygt 270 000 av dem, men mörkertalet uppges vara stort; deras särart består i att kunna förvandla sig till djur. Människorna känner, förstås, inte till deras existens, som regleras hårt av en halvtotalitär omänniskomyndighet.

Hjälten heter Sigrid Juus, en figur så färglöst tråkig att hon ”inte ens” lyckas bli ett mobboffer. Hennes pojkvän Adam, som bara verkar vara ihop med henne för att ha någon att utnyttja, vill fotografera henne naken till ett ”konstprojekt”. Men Sigrid är ovillig, varpå Adam förgriper sig på henne. Då förvandlas Sigrid till ett lodjur, anfaller - och hennes resa börjar.

Upplägget är besvärande schematiskt, men jag ursäktar det nästan, eftersom berättelsen är så väloljad, direkt imponerande i sitt flyt. Jag sträckläser den på en dag, helt fast i jakten på omännisko-vildsvinet som löper amok i de skånska skogarna, korruptionen i omänniskornas ledning och Sigrids växande kunskap om sig själv och sina förmågor.

Men det schematiska har sin kostnad - Sigrid är trots allt inte mycket mer än en fantasy-genrens psykologiska kliché. Den färg­lösa som upptäcker något okänt inom sig, spirar och blommar. Likadant är berättelsens form, om än beundransvärt verkställd, hämtad från grundkursen i Hollywoodfilm.

Bara när ett par av Sigrids vänner - i välskrivna morbida scener - dör för vildsvinets hand, visar Johansson och Svensson prov på den skoningslöshet som genren kräver för att romantrilogin ska bli något annat än bokhyllefyllnad på SF-bokhandeln. Bara för att man skriver för barn finns det inga skäl att göra det så enkelt för sig, särskilt inte när det är i just berättandet som är författarduons styrka. Berättelsen om en ung kvinnas skevade väg mot vuxenhet förblir dock alltför billigt skissad.

Men jag gläds över boken, kanske framför allt för att författarna lämnar sin simpla whiteboardsatir hemma.

Johansson och Svensson visar här att de är långt mer kompetenta författare än komiker. Det känns allvarligt, ärligt. De har förvisso inte börjat på något stort – vi snackar ingen ny Cirkeln – men på något potentiellt gediget, som utan tvekan kommer att växa.

Victor Malm

Nanna Johansson och Kringlan Svensson är medarbetare i Aftonbladet Kultur. Därför recenseras boken av Victor Malm, kritiker i Expressen.

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln