Helt nära håller sorgen till

”Orden har snöat igen”

”Derrida är död”

”jag är hela tiden sorgsen /

hela tiden hela tiden”

Till detta etsningar i molande svartvitt, där mörkret hela tiden hotar svämma över. Men inget deppigt snömos - det som möter läsaren/betraktaren i poeten Eva B Magnussons och konstnären Eva Lidéns Kropp av regn (Edition Edda) är klart och allvarligt som vatten.

Ett par ögon ser liksom igenom och förbi mig. Dikten på motstående sida talar om ett ”hon” vars blick är bortvänd. Någonting framkallas där mellan bild och ord, en slags gemensam frånvaro som jag tror har med döendet att göra. Det där döendet som är villkor, möjlighet, all anledning att läsa, titta, ”stava till liv”.

Betraktaren har inget ansikte, läser jag. Det känns sant och det känns skönt, som så mycket i den här boken. En kropp av ord och bild att bada i, medan ännu en sommar går bort.