Poesi mellan marknad och odödlighet

Claes Wahlin

Pengarna har alltid beledsagat det litterära systemet

Föreställningen att marknaden de senaste decennierna har fått en ökad betydelse för etablerandet av författare är en sanning med modifikation. Ända sedan mecenaterna i mitten av 1800-­ talet fick se sig omsprungna av den allt köpkraftigare publiken, vilket välkomnades av exempelvis Charles Dickens, har författaren levt i en mer eller mindre motvillig symbios med marknaden. Den i år aktuelle James Joyce såg med hjälp av sin förläggare Sylvia Beach noga till att skapa en exklusivitet, tre olika utgåvor med varierande pris, kring utgivningen av Ulysses.

I litteraturprofessor Håkan Möllers undersökning av Pär Lagerkvists förhållande till marknaden konstateras att Lagerkvist inte bara i mycket unga år var inställd på att bli författare, han får ocså tidigt ett ambivalent förhållande till sin förläggare på Bonniers. I tidens anda väljer han under sina första år – de estetiska programmens tid, där Ordkonst och bildkonst från 1913 är det mest kända – att profilera sig som en högt syftande och seriös författare, alltså inte det slags figur som inget annat är än ”fabrikanter för tidsfördrif och penningar.”

Denne Lagerkvist, den expressionistiske poeten (eller, med Möllers ord, machomodernisten) som 1916 skriver Ångest, ångest är min arvedel, kommer att få kämpa mot den Lagerkvist som vill nå en stor publik. När förläggaren beklagar de uteblivna försäljningsframgångarna, svarar Lagerkvist att han inte önskar bli någon bästsäljare, utan i första hand vill sälla sig till de verkliga poeternas tidlösa skara.

Något genombrott blir det inte förrän med Dvärgen 1944, innan dess hade Lagerkvist vunnit stor respekt inom kulturlivet med sin oreserverade kritik av nazismen. Beredskapsdiktaren Lagerkvist rönte dock inte riktigt samma estetiska uppskattning. Först med Barabbas och Nobelpriset i litteratur lyckas kombinationen säljande författare och metafysisk poet gå ihop. Att bli återutgiven, omskriven i litteratur- historier och antologiseras hör till de tydligaste tecknen. Ända in i våra dagar har Lagerkvist hållit sig kvar i dessa symboliska men viktiga sammanhang. Lagerkvists Dvärgen och dikter som Ångest, ångest är min arvedel eller Det är vackrast när det skymmer, läses fortfarande i de skolor där läsningen överlevt.

Möllers redogörelse för Lagerkvist mellan marknad och de odödliga poeternas skara sät- ter inte bara en av 1900-talets stora svenska författare i ett delvis nytt ljus, den kastar ock-så reflexer över förhållanden mellan författaren och mark- naden som beledsagat det litterära systemet ända sedan den modernism Lagerkvist trädde fram under.