Jag skriver när jag mår dåligt

Göran Greiders nya dikter fungerar som offentlig terapi

Som tonåring bildade han "Göran Greiders Dansband".

Som vuxen har han blivit Mannen som inte kan låta bli.

Nu kommer Sveriges kanske mest produktive författare med ytterligare en bok.

Om bara några dagar kommer hans nya diktsamling Jakobsbrevet.

Men att enbart prata om poesi med Göran Greider går inte. En intervju blir ofelbart lika spretig och svår att kontrollera som hans yviga kalufs. Religion, glesbygd, relationer, katter, musik - allt hänger ihop och tolkas i politiska termer.

- Ja, jag vet. Jag pratar alltid politik. Förr eller senare hamnar ett samtal alltid där, säger Göran Greider.

Ändå blev du aldrig politiker?

- Nej, partipolitik har utvecklats till konsten att dressera folk. Partiledarna rör sig i en värld av paroller och ingenting är någonsin så enkelt.

Göran Greiders formella titel är chefredaktör för tidningen Dala-Demokraten. Dessutom skriver han böcker, artiklar, dikter och essäer. Han är med i tv, håller föredrag och deltar i paneldiskussioner.

Vännerna säger att han jobbar jämt. När han är på stan känner folk igen honom och vill diskutera, telefonen ringer för jämnan, ständigt är han på väg någonstans.

"Ju mer desto mer"

Dessutom har han familj.

Ändå verkar du aldrig stressad?

- Nej, jag är bra på att koncentrera mig. Ju mer jag skriver desto mer orkar jag skriva.

En av dina vänner säger att du lever efter devisen "Ju mer desto mer"?

- Ja. Ändå räcker tiden inte för allt jag vill skriva.

Den nya diktsamlingen är en slags offentlig terapi. Göran Greider skriver mest när han mår dåligt och hans mentala hälsa kan avläsas av böckernas tjocklek. Krig, förtryck och mänskligt lidande bryter ner hans försvarsmurar.

- De här sista åren har jag känt mig tryckt mot marken, säger han.

Dessutom dog hans pappa för ett år sedan vilket får stort utrymme i boken.

- Vi hade en allvarlig konflikt och relationen hann inte bli riktigt bra innan han gick bort. Det gör mig ledsen, säger han.

De dikterna kan läsas som en uppgörelse med fadern. Men det är att rycka saker ur sitt sammanhang, hävdar Göran Greider.

- Alla människor har sidor som kan vara svåra att förlikas med. Men jag beundrar min far som stod emot småstadens skötsamhetselit och vågade vara annorlunda.

Fick inte låna "Mein Kampf"

Som barn bodde han i Vingåker, samma lilla ort som bar statsminister Göran Persson mot ära och framgång.

Göran Greider satt ofta på ortens bibliotek och läste allt som intresserade honom, en vetgirighet som inte betraktades som riktigt hälsosam.

- Bibliotekarien vägrade lämna ut Adolf Hitlers Mein Kampf när jag ville bilda mig en egen uppfattning om nazismen.

Ett tag slog han sig på musikerbanan och spelade gitarr i dansband.

- Vi visste inte vad bandet skulle heta. Men en dag sa de andra i bandet att de hade kommit på ett bra namn. "Kom får du se", sa de och ledde ut mig på baksidan. Där stod en turnébuss med namnet "Göran Greiders Dansband" målat på sidan.

Allt finns med i dikterna

Göran Greider har kallats för Mannen som inte kan låta bli. Som en målsökande robot har han letat upp varje brännhet fråga och kastat sig in i debatten.

Krig, skatter, fetma, direktörslöner, social ingenjörskonst. Inget undgår hans penna. Och allt finns med i hans dikter.

- Varghatet är en sådan fråga där jag bara var tvungen att försöka förstå. Hur kan så många hata vargen så mycket? Och nu tror jag att jag förstår, även om jag inte delar åsikten.

Och vad beror det på?

- Varghatare är ofta människor som förödmjukats av makten och nu ser vargen som en symbol för överheten. Vargfrågan har utvecklats till en revolt mot styret i Stockholm.

Men modet att våga ta strid i varje fråga har givit honom respekt bland läsarna. Och när Göran Greider, som saknar körkort, inte hittar ett tåg som passar behöver han bara tala om det i en notis på tidningens ledarsida.

- Ja, det har jag gjort ett par gånger. Dalmasar är vana vid transportproblem och jag har fått skjuts av förstående personer som ändå skulle till Stockholm.

Olle Castelius