Nära, nära Joyce Carol Oates

GÖRAN HÄGG hyllar en ny roman och en lysande, svensk intervjubok

Joyce Carol Oates författarskap är enormt omfattande och enormt mångfacetterat.

På 40 år har hon skrivit 36 romaner under eget namn, 8 thrillers under pseudonym, 21 novellsamlingar, 4 barn- och ungdomsböcker, 7 diktsamlingar, ett stort antal teaterpjäser samt 9 essäsamlingar. Därtill har hon hunnit med att arbeta dubbla heltider som universitetslärare och förläggare - med viss hjälp av sin uppenbarligen mycket förstående make.

Så gott som allt hon har skrivit är av absolut högsta litterära kvalitet. Så också den av fjolårets romaner som nu kommit i svensk översättning under titeln Jag ska ta dig dit.

Det är berättelsen om en extremt vilsen kvinnlig student i tidigt amerikanskt 60-tal.

"Annelia", som hon kallar sig, studerar vid Syracuse University. Från en enkel, rått lantlig bakgrund, där det dessutom finns ett hemlighållet judiskt arv, kastas hon in i den grymma miljön vid ett överklassigt kvinnligt elevhem. Drömmen att få tillhöra det fisförnäma ordenssällskapet "Kappa Gamma Pi" infrias. Men hon har varken pengar eller social kompetens nog att klara umgänget i den hycklande kretsen.

Utkastad från elevhemmet och societeten inlåter hon sig med en färgad filosofistudent - driven av lika delar revoltlusta och välgörenhetsanda. Något som hennes motvillige älskare efter hand botar henne ifrån genom smärtsamma avslöjanden.

Romanens sista del handlar om ett möte med den försupne fader som familjen hela tiden trott var försvunnen för gott. Hans död i cancer blir en sorts försoning med berättarens eget öde och ursprung.

En typisk Oates-roman från rostbältet i "upstate New York", närmast släkt med Mary - ett liv 1986, kan det tyckas. Lysande välskriven, med stor psykologisk insikt. Men på något vis mer bitande i ironi och omdömen än vanligt.

Det intensiva tonfallet har en speciell förklaring. För ögonblicket tillgänglig bara för svenska läsare.

Nästan samtidigt utkommer nämligen som svenskt originalverk Stig Björkmans intervjubok Joyce Carol Oates.

Bland de många intressanta upplysningar som ges i detta utmärkta, för Oates-fans absolut oumbärliga arbete är just att Jag ska ta dig dit ligger oerhört nära författarens egna upplevelser och känslor. "Romanens berättarröst är praktiskt taget identisk med min egen", säger Oates. Den övergripande intrigen och kärlekshistorien är påhittade, men detaljer, känslor, åsikter och miljöer äkta. Och man kan känna igen mycket - till exempel den hemlighållna judiska bakgrunden - från vad som tidigare berättats i intervjuerna.

Men utöver denna sidobelysning av årets roman - som gör denna till en nyckeltext i Oates produktion - kan man lära sig oerhört mycket mer i Björkmans detaljrika bok. Dels förstås om Oates själv och hennes författarskap. Dels om skrivandets hantverk och litteraturens villkor i allmänhet.

Vi får bakgrund till böcker som blivit succéer även på svenska som Blonde (jätteeposet om Marilyn Monroe), Vad jag levde för, Foxfire eller Bittert som mitt hjärta med flera. Men vi får också veta att Mysteries of Winterthurn från 1984 kanske fortfarande är den bok som ligger henne varmast om hjärtat. Det är en ironisk pastisch på 1800-talets "gotiska" skräckroman och nog den av hennes seriösa böcker som står närmast hennes thrillers under pseudonymen Rosamond Smith. Ett ytterst originellt mästerverk som tyvärr inte finns översatt.

Oöversatt är även till exempel den märkliga miniromanen Black Water som bygger på den bilolycka där senator Edward Kennedys kvinnliga sekreterare förolyckades vilket ödelade senatorns karriär. En viktig förstudie till Blonde.

Överhuvudtaget får man i boken en ännu rikare bild av Oates författarskap är den svenska utgivningen hittills kunnat ge. Men framförallt möter man en märklig människa, en besatt berättare som överskrider alla genregränser, en genial iakttagare av såväl yttre, hårdkokt samtid som inre, tidlösa skräckfantasier.

Beskrivningen av den tidvis svåra uppväxten är ett upplyftande lovtal över skolans, böckernas och goda lärares betydelse i en ung, känslig människas liv. Resten är en hyllning till läsandets och skrivandets glädje. Björkmans intervjubok med en av vår tids största pessimister blir härigenom ändå en av de mest uppmuntrande och upplyftande litterära studier vi läst på länge.

Till allt annat.

Roman

Intervju

Göran Hägg (kultur@aftonbladet.se)