Hon simmar Vart? Varför?

BARBRO WESTLING läser en lysande debutroman

Sally Bauer är den uppmärksammade långdistanssimmerskan som på 30-talet korsade Kattegatt, Ålands hav, Engelska kanalen. En kvinna som var först och satte rekord i såväl uthållighet som styrka. Sara Stridsberg kommer från översättning av milt sagt revolterande SCUM-manifestet och kallar, inte oväntat, sin debutroman Happy Sally. Hennes porträtt av den legendariska Sally Bauer formligen glöder av nyansrik tidskänsla och inlevelse i pionjärens tävlingslust, högmod och utanförskap. Men det är en annan och suddigare gestalt, den misslyckade kanalsimmerskan från 1983, som ger romanen dess bärande språk och gör den sugande mångbottnad.

Kanske finns det något arketypiskt i lusten att simma, omslutas av vatten, vara borta från fasta land, en vilja att vara fri? Mamman som alltid längtar till vattnet. Som cyklar till sjön och simmar långt in på natten. Varför vill hon simma, vart är hon på väg, där i badhuset? Lille stålmannen, stora isbjörnsungen, Viktor och Ellen. Lyckliga stunder då familjen guppar i följebåten och bistår med pepparmintstabletter, utkik och sympatikräks. När det ändå inte går. När kanalens tidvattenströmmar blir övermäktiga trots att bottnen syns klart. När Viktor vinner och familjen ger sig av på hans drömresa, Atlantseglingen till Amerika.

Bilden av mamman som vill simma själv men har barnet som hänger sig fast och vill vara med är lika arketypisk den men det är ur den delade identifikationen, med mamman och barnet, som Stridsberg hämtar sin stora stilistiska kraft. Som hos Marguerite Duras borrar sig språket in med samma återkommande bilder. De skrikande måsarna, den magra ljusfläckiga barnkroppen på stranden, cigarettröken och mammans röda badrock, de efterhängsna flugorna, pojken som är nära att drunkna och alltid de mörka salta vattenvirvlarna som suger bakåt.

De fragmentariska bilderna växer in i historien som berättas allt mer. Men aldrig kan bli hel. Ellen simmar bort, försvinner och barnet blir för alltid kvar på stranden. Stridsbergs djupa förståelse för såväl kvinnlig oceanvilja som för den sorg som spräcker varje illusion om helhet gör hennes bok både utomordentligt spännande och betydande.

Roman

Barbro Westling