Alla älskade boken fast ingen läst den

Marian Keyes avslöjar livet i Hollywood

Marian Keyes bor i ett lila hus i Dublin.

Inredningen går i starka, klara färger.

– För tio år sedan var jag självmordsmässig, hatade solen, var helt klädd i svart och såg ut som en vampyr. Jag ville skapa ett hem i total kontrast till det liv jag levde då.

helskärm

Man måste säga att hon har lyckats. Hallen är knallgul, soffan vi sitter i ljusgrön, köket går i rosa och blått och själv är hon klädd i lila.

Marian Keyes är en av Irlands mest framgångsrika författare. Hennes böcker har sålts i över 6 miljoner exemplar i 35 länder.

– Det är som en saga. Och alltihop beror på att jag lyckades sluta dricka. När jag var 29 år var jag gravt alkoholiserad och satt ensam i en liten våning i London. Jag hade förmodligen dött om inte mina föräldrar ingripit och placerat mig på ett behandlingshem på Irland.

”En oväntad semester” är baserad på hennes upplevelser där och även om ämnet är allvarligt är skildringen rolig och drastisk.

– Eftersom jag är melankolisk av naturen är humor väldigt viktigt för mig. Den har en skyddande funktion. Vi irländare hade inte överlevt om vi inte haft vår humor och berättartradition.

Nya boken i Los Angeles

Marian Keyes senaste bok ”Änglar” är en studie av livet i Hollywood. En ung irländsk kvinna försöker trösta sig efter ett havererat äktenskap genom att hälsa på sin bästa väninna i Los Angeles.

Den börjar så här:

”Vi kommer strax att landa på Los Angeles Internationella Flygplats. Var vänlig kontrollera att stolsryggen är upprätt, att ni väger under femtio kilo och har perfekta tänder.”

– I Hollywood kan man se en extrem version av mänskligt beteende. Avundsjukan, driften att bli något, egocentriciteten – allt är oerhört mycket större och intensivare. Det är avskyvärt, galet men intressant.

”Onormalt positiva”

Marian Keyes har varit där vid tre olika tillfällen.

– Första gången flögs jag in av ett filmbolag som skulle göra film på en av mina böcker. Hollywood är en berömd del av den amerikanska drömmen. Och alla klichéerna stämde. Ingen åt, alla hade perfekta tänder, var smala, liksom skinande och sååååå positiva. Så positiva att jag tyckte det var onormalt.

– Alla sa att de älskade min bok. Fast ingen hade läst den. Bara 25 raders introduktion. Jag kände mig alienerad, skämdes för mitt utseende och ville bara åka hem.

Vid nästa besök tog hon med sig sin man Tony, sin syster och hennes familj.

– Då gick det mycket bättre. Jag kände mig skyddad och de påminde mig om att jag visst dög. Men jag kände sorgen och alla ouppfyllda drömmar hos människorna jag träffade. Alla dessa förhoppningsfulla, unga skådespelerskor som arbetar som servitriser eller har andra lågstatusjobb. Och som hela tiden går på olika auditions och aldrig får en roll. Vad gör de när de börjar bli för gamla? Jag hörde en kvinna säga: Jag har varit nitton i sju år och nu börjar det synas. De som verkligen blir stjärnor måste vara mycket, mycket speciella människor med en oerhörd drift att nå toppen.

Lycklig på Irland

Marian Keyes säger att hon blev så lycklig när hon kom hem till Irland igen.

– Jag vill inte ha dåligt samvete för att jag tycker om att äta middag.

Annars tycker hon att det kan vara tufft och plågsamt att leva.

– Jag skriver mina böcker för att det får mig att känna mig hoppfull. Vi måste komma ihåg att det finns tider då allt fungerar och tider när det inte gör det. Men vi måste leva igenom dem också.

– Jag har alltid känt det som om jag satt i en bubbla. Nu har jag fått kontakt med världen och det är fantastiskt.

Lyssna

Hör Marian Keyes läsa ur sin nya bok

Fakta: Marian Keyes

Ingalill Mosander