Både och - klarar vi det?

CAMILLA HAMMARSTRÖM läser om muslimer i Sverige

Vad betyder slöjan inom islam? Finns det egentligen något stöd för hur kvinnan ska täcka sig i Koranen? Höstens slöjdebatt har fört det goda med sig att den skapat en välbehövlig osäkerhet kring slöjans ikonografi.

När vi från svensk utgångspunkt betraktar andra religioner tar vi ofta för givet att det inte pågår någon utveckling eller debatt om hur de religiösa skrifterna och traditionerna skall tolkas. Genom att skapa en statisk bild av det främmande framhävs de västerländska idealens pluralistiska förträfflighet. Det är ett synsätt med lång kolonial och rasistisk historia som, trots all postkolonial kritisk teoribildning på västvärldens universitet, förefaller svårutrotlig.

Författarna till boken Muslim i Sverige, Pernilla Ouis och Anne Sofie Roald, är själva konvertiter till islam. De brottas dagligen med en reduktionistisk syn på islam, både i sin vardag som slöjbärande kvinnor och som akademiker med islam som forskningsområde.

I boken vittnar flera konvertiter som bär huvudduk om den press det innebär att uppfattas som någon som sviker de svenska värderingarna om jämlikhet mellan könen. Slöjan stigmatiserar och utestänger dem från gemenskapen på arbetsplatser och i förhållande till deras svenska familjer och släktingar. I gengäld får de tillträde till en ny gemenskap där de många gånger prisas för sitt fria val av en religion som majoritetssamhället förkastar.

Vad betyder slöjan när en självförsörjande kvinnlig akademiker i min egen ålder bär den? Om det inte har någon betydelse vad hon själv lägger för innebörd i sitt val, så är slöjan en evigt dömd symbol som inte kan tillföras några alternativa tolkningar. Den är ett oföränderligt tecken, nästan jämbördigt med hakkorset.

Själv blir jag upplivad och plågad av min egen kluvenhet. Det är svårt att stå ut med att en tradition som används för att hålla stora delar av jordens kvinnor nere ges en annorlunda radikal innebörd. Samtidigt måste kampen om tecknet och dess betydelse ses som något vitalt, särskilt när det är kvinnorna själva som för den.

Jag undrar så vad det betyder när två tonåriga flickor på Burgårdens gymnasium i Göteborg väljer att täcka sig. Är de fromma muslimer, ansluter de sig till en tolkning av slöjan som ett antikolonialt vapen eller har de bara hittat ett sofistikerat sätt att jävlas med sina välmenande lärare?

Pernilla Ouis och Anne Sofie Roald håller en smärtsam ambivalens levande i sin bok. De går igenom islams historia med dess skilda riktningar som bygger på de olika lagskolornas regler och förordningar vilka härrör ur tidig islamisk historia vars uråldriga samhällsstrukturer knappast kan anses giltiga i dag.

Det finns muslimer som håller fast vid den traditionella lagtolkningens syn, och det finns progressiva krafter som menar att både män och kvinnor tillsammans måste vara aktiva i att tolka Koranen. Det finns inget essentiellt svar på frågan om vad islam är. Det handlar om meningsskiljaktigheter på lokal och global nivå. En diskussion som sker mellan allt från internationellt kända muslimska feminister och deras konservativa antagonister till de vardagliga förhandlingarna kring köksbordet mellan föräldrar och tonåringar som vill vara ute sent på kvällarna. Men också som envägskommunikation mellan diktatoriska regimer och deras kritiker som brutalt tystas, eller flyr utomlands för att få utöva det de själva uppfattar som islam.

Ouis och Roald menar att den religiösa tolkningen av islam är högst individuell, den är vad muslimerna själva gör den till. Om man respekterar författarnas perspektiv så kan islam användas både som ett vapen att hålla kvinnorna nere och som ett medel att bryta med kvinnoförnedrande traditioner.

Orkar vi hålla en sådan komplexitet i minnet när vi försöker tolka tecknet?

Debatt

Camilla Hammarström