Från svart hål till världens blås

Cecilia Annell läser Ingen sån om kärlek av Karen Duve

Huvudpersonen Anne i Ingen sång om kärlek är i fyrtioårsåldern när hon reser till London för att söka upp sin ungdomskärlek. Hon väger 117 kilo. Maten har länge spelat huvudrollen i hennes liv. Ätandet har blivit det enda stabila i en i övrigt sönderfallande tillvaro. I återblickar skildrar den tyska författaren Karen Duve Annes barndom och ungdomstid som en enda lång plåga.

Bakom den prydliga medelklassfasaden regerar en självmordsbenägen far och en självutplånande mor över tre barn som mest hatar varann. Inpassningen i könsmallen blir en smärtsam process för Anne och hennes väninnor. Anorektiker eller bulimiker, tablettmissbrukare eller svimningsexperter - flickorna tränar upp olika ändamålsenliga färdigheter för den heterosexuella matchen. Erövrandet av kvinnligheten är dock en pyrrhusseger. Det sker på bekostnad av självförtroende, vilja och kropp. Sällan har man sett en så ruskig - och dråplig - gestaltning av detta drama. Vi kan till exempel läsa om den kvinnliga bollskräckens orsaker: ”All vår ambition inriktades på att inte bli träffad i ansiktet.” Pojkarna övergår så småningom från att skjuta bollar till sperma. Och alla flickor lär sig att runka av sina pojkvänner.

Kvinnligheten skapas ju framför allt i förhållande till manligheten. I Karen Duves roman är den förra noll och intet. När Anne erövrat den är hon en komplett tomhet: ”Varje gång jag blev tillsammans med en ny man förvandlades jag till en annan person. Jag var tom som en spegel, och så snart någon såg in i den hittade han något som kunde uppfylla hans önskningar och stå pall för hans behov.” Men det finns ett undantag, en man som tvärtom ger henne kontur och får henne att känna att hon är någon i sig själv. Han som bor i London nu. Problemet är att kärleken inte är ömsesidig.

Obesvarad kärlek kan dock göra intressanta grejer med en. Man kan försättas i en egen omloppsbana, få energi, skriva en bok, sublimera helt enkelt. Anne är släkt med figurer hos danska Kirsten Hamman, svenska Anna Jörgensdotter och många andra som mirakulöst lyckas vända gravitationskraften från kvinnlighetens svarta hål så det blir världens blås.

Roman

Cecilia Annell