Ett helvete av klass
Publicerad 2013-11-29
Red road en storslagen och grym berättelse
Den samtida arbetarlitteraturen skrivs av en kvinna som använder sig av kriminalromanen som genre för att visa på hur samtiden befolkas av en ny egendomslös klass. En klass där också den egna kroppen har objektifierats till att bli en vara i ett samhälle där allt till slut blir en fråga om att äga eller ägas. Det är ett helvete där allt har ett pris och ingenting får ett värde.
Denise Mina beskriver ett trasproletariat som ofta får gå under beteckningen ”white trash” eller ”trailerpark-människor” men som egentligen är människor som befinner sig i den utkant som har till funktion att bistå människorna i centrum. Om detta vet Denise Mina allt. Det är i alla fall så jag läser hennes romaner, som beskrivningar av en samtid som befinner sig i ett slags senkapitalistisk finalitet, men som i själva verket bara är en återgång till det 1800-tal som Marx beskrev.
Denise Mina har i Red road en effektiv berättarteknik där intrigen rör sig på två olika tidsplan, vilket gör att den plötsliga brytningen på ytan i själva verket skapats av djupare rörelser i tiden. Mina är arg, välgörande ursinnig och i denna välriktade ilska skriver hon sig fram som en målsökande missil.
Vi är i helvetets innersta krets, befolkat av människor som fungerar som objekt i andras begär. ”Någonstans i staden blev ett barn knullat av någon och här satt de alla och åt tårta och tuggade på kakor.”
Vi befinner oss dels i slutet av augusti 1997 och dels i en samtid där offer och förövare får betala ett pris som med tiden har förräntats.
Klassperspektivet är som ett karateslag över nacken, det avgörande slaget, som kommer när man som minst anar det.
Det är en flicka som är fjorton år, men som ser ut som sexton, vilket gör att hon inte kan bli så lönsam som andra hade hoppats.
Det finns också en snart död yngre man som kallas Perverse Sammy och som låter andra män utnyttja flickan. Och det finns bilder, kommer det visa sig.
Det är en hård och grym värld. Mina skriver helt utan sentimentalitet. Hennes stil är rak, enkel och stenhård. Det är en värld där också det goda är ett slags ekonomisk kalkyl som måste bära sin egen kostnad. Hon har också lyckats med att skapa en komplicerad och mångfacetterad intrig som är helt rimlig när den berättas på det här sättet, av människor inneslutna i ett tätnande mörker där så mycket handlar om att överleva, bli mätt, bli fri, slippa vara jagad. Storslaget. Bara så. En storslagen, grym och djupt oroande berättelse.
Om människor som försöker vara mänskliga och andra som bara tar för sig.
