Nördens flykt

RAGNAR STRÖMBERG om en nessersk Nesser

En medelålders man får ett brev eller ett telefonsamtal från någon han stod nära i det fjärran förflutna och återvänder till barndomens och uppväxtårens värld, för att skapa klarhet i ett brott som en gång bröt oskuldens insegel.

Så ser den återkommande narrativa figuren ut i de av Håkan Nessers romaner som har det förlorade paradiset Närke som scenrum.

Den hårfina, men avgrundsdjupa, skillnaden mellan dessa historier och Maardam - dekalogen, är inte teknisk-litterär, utan som Åsa Linderborg visade i en mycket väsentlig text (Aftonbladet, 19 oktober 2003), moralfilosofisk.

För det fiktiva Maardam är en bibliskt oföränderlig värld, där hämnden är den sista, yttersta instansen för att återupprätta balansen mellan gott och ont, medan Närkeromanerna, med Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö som en absolut höjdpunkt, innehåller möjligheten att den skyldige går fri, för att mordgåtan förblir olöst eller för att de som till slut sitter inne med svaret väljer att tiga, för att sanningens pris är för högt.

Skuggorna och regnet innehåller alla dessa komponenter, från det ögonblick den 53-årige David Mörtberg blir kontaktad av sin i småstaden kvarblivna storasyster Maria, som tror sig ha sett deras i trettio år spårlöst försvunne fosterbror Viktor Vinblad i trakten.

David, som när systerns meddelande når honom just står i begrepp att bryta upp ur ett havererat äktenskap, är berättaren i romanens första del, en både burlesk och sorgmättad skildring av uppväxt-årens värld, befolkad av kufar, drömmare, jävliga eller hyggliga lärare - och en numera pensionerad polis som aldrig kunnat försona sig med att mordet på Sara Salmodin förblev ouppklarat.

Maria lever också hon i ett miserabelt äktenskap med den loje Rune, en Kronblom som tittar på fotboll i tv dagarna i ända - Nessers öga och öra för resignationen och det förfelade livet är lika skarpt som alltid, men här finns också en tydlig vilja till försoning i porträtten av de bygdeoriginal David återser.

Viktor var en egendomlig kille, en hyperbegåvad outsider, som flyttade in hos familjen Mörtberg efter att hans far mördat hans mor. Han kunde sjunga psalmer baklänges och vid femton års ålder är han nära att lösa Fermats gåta som i sekler förbryllat matematikerna, men i det avgörande ögonblicket faller han ut genom klassrummets fönster. Viktor överlever, men slutar tala.

Så småningom flyttar han till ett kollektiv och lever där fram till mordet tillsammans med Sara och två kamrater, liksom han själv med hög nördfaktor.

Viktors berättelse om ett liv i fjärran land, i stum väntan på sitt ödes fullbordan, tills han en dag beslutar sig för att återvända, utgör romanens andra del och är en historia om en flykting som korsar sina spår - Sandemose-klangen är mycket starkt förnimbar och intill, men aldrig över, gränsen till det besvärande, utan en öppet redovisad inspiration och förlaga.

Skuggorna och regnet öppnar inte, som fliktexten hävdar, portarna till nya landskap i Nessers författarskap: denna roman är tvärtom i allt en intensivt nessersk roman, vars värld och människor vi genast känner igen.

Roman

Ragnar Strömberg