Hälsningar från John Lennon

Förvandlas långsamt till en Jesus-figur

helskärm

SAKPROSA Efter mordet 1980 har John Lennon långsamt förvandlats till en Jesus-figur, en legend byggd på några få år då exbeatlen var världens peacenik nummer ett. Alltid i sällskap med hustrun Yoko, ibland i pyjamas.

I boken John Lennons brev (Norstedts) finns spår av mannen bakom myten. Beatles-biografen Hunter Davies har samlat 300 brev, vykort och andra dokument som rockikonen skrev för hand eller på maskin. Från 11-åringens pliktskyldiga tackkort till moster Harriet – till den sista autografen, skriven bara timmar före mordet. Davies bidrar med fullödiga kommentarer längs den brevsnitslade banan genom Lennons liv.

Här finns osande utbrott mot Linda McCartney – och vilt fäktande försvar mot musikern Todd Rundgren och vänsterradikale konstnären John Hoyland (som båda tyckte att det fanns för lite revolution i Beatles-stjärnan). Och klassiker som följebrevet när MBE-medaljen returnerades till drottningen i protest mot Englands krig i Afrika. Boken hade emellertid klarat sig utan mängden av meningslösa nedrafsade vykortshälsningar och anvisningar till tvätteri och tjänstefolk. Måste vi se inköpslistan på två par badbyxor och laxermedel?

Bäst är breven där Lennon gläntar på sitt innersta. ”Jag blir låg när jag tänker på vilken tanklös skitstövel jag varit”, hälsar den ångerfulla pappan på världsturné 1965. Riktigt hjärtskärande ödesmättat blir det när han året före sin död skriver till kusin Leila: ”Jag fyller 40 nästa år – jag hoppas att livet börjar då.”