”Vad ska mamma säga?”

Per Hagman skriver om drogerna och kroglivet i ny självbiografisk roman

Natten var hans liv. Men även världens äldste tonåring måste bli vuxen.

I sin nya roman gör kultförfattaren Per Hagman, 35, upp med sig själv.

Naket och självutlämnande berättar han om nätterna som blev för många, om knarket och om sin längtan efter något annat, något mer – ett hem.

– Kanske är det bara kärleken som gör att man kan hitta hem, säger Per Hagman.

Det är fyra år sedan sist. Då kom förra boken, novellsamlingen ”Skugglegender”. Sedan dess har det varit tyst om Per Hagman.

Men nu är han tillbaka.

I gröna flipflops kommer han jäktande in på kaféet Lasse i Parken på Söder i Stockholm. Några år äldre, men med samma vänlighet, samma entusiasm och osäkerhet, samma blonda hår och barnsliga leende.

Över en dubbel espresso, en björnbärspaj och ett snart tömt och hopknycklat paket vita Marlboro berättar Per Hagman om sin nya bok.

Skriver om sig själv

För första gången skriver han om sig själv, utan att dölja sig bakom några fantasipersoner. Boken, ”Att komma hem ska vara en schlager”, är en självbiografisk roman.

– Det känns jätteläskigt, faktiskt. Lite som ”vad ska mamma säga?” säger Per Hagman.

Just mamma är inte med i boken – hon har bett att få slippa. Men andra finns med, ungdomskärleken Petra, de andra vackra unga kvinnorna och modellerna, vännen Richard i Kairo, men även kändisar som Carolina Gynning – ”Big Brother-Lina”, Rickard Engfors och Peter Siepen.

Och prinsessan Madeleine.

Men bara som ett envist, svåravlivat romansrykte.

– Nej, vi har inte varit tillsammans, men jag hängde lite ett tag i de kretsarna, säger Per Hagman.

Boken bygger på dagboken

Han säger att han har varit noga med att skriva en bok som inte sårar andra – som inte hänger ut någon annan än honom själv. Boken bygger på dagboksanteckningar under en planlös resa, kors och tvärs i Europa, våren 2002.

Resan, som via Franska rivieran, Paris, Marseille, Tunis, Milano, Köln och Köpenhamn leder till Töreboda i Västergötland, är lika mycket själslig som kroppslig.

En resa bort från det liv Per Hagman levt så många år i Stockholm. Ett liv bestående av en ändlös rad glittrande nätter, party och dåligheter, ett liv utan fast bostad, utan band och förpliktelser.

Ett i längden – även för ”världens äldsta tonåring”, som han kallar sig själv – ohållbart liv.

– Jag tycker inte att det är roligt att sitta på efterfester till 11 på förmiddagen längre. Boken är skriven i någon sorts förebyggande syfte. I vetskap om att det inte går att strula runt hur länge som helst.

Men även under resan inträffar saker som inte borde hända – och som väcker ångest. I boken berättar Per Hagman hur han följer med tre okända män hem till en lägenhet i en förort till Tunis och injicerar heroin.

– Det där vill jag inte prata om, säger han allvarligt.

Han tycker illa om stämpeln som drogromantiker, men visst, han har använt droger ibland, även om han tar avstånd från det i dag. I februari i år återvände Per Hagman från Paris. Nu pendlar han mellan en etta i Stockholm och lilla Töreboda i Västergötland.

Det är där, i den gamla ombyggda skolan, där hans farmor och farfar en gång bodde, som Per Hagman numera har sin bas, att säga ”hem” är nog att säga för mycket, för hem har han inte hittat än. Men det är där han – medan pappa bygger skolor i Kongo – turas om med sina styvsystrar att ta hand om lillebror Karl-Fredrik, 13. Skjutsa till fotbollsträningar och leva ett vanligt vuxenliv, med grillning, cykelturer, promenader och Dagens Eko.

– Jag kan fortfarande älska nattlivet, men det roligaste vore att hitta något nytt, något mer, säger Per Hagman.

Om jag förstår honom rätt pratar han om kärleken. Den som leder hem, vare sig det är i Paris, Stockholm – eller Töreboda.

3 svar från Per Hagman

Per Hagmans boktips till...

Carolina Gynning, Big Brother-stjärna:

Mona Sahlin, demokrati- och integrations- minister:

Rickard Engfors, dragshowartist:

Kerstin Nilsson