Små människor på stora vidder

Konstrunda 2 med Frans Josef Petersson

helskärm

På Gallerie Nordenhakes första utställning för säsongen visar man ett urval ur den italienska konstnären Walter Niedermayrs Alpine Landscapes, en serie storskaliga fotografier av snötäckta alplandskap (till och med 15 februari). Små människor, stora vidder. Bilderna bygger på ett välbekant fenomen: placerar man kameran tillräckligt nära eller tillräckligt långt ifrån sitt motiv så tangerar fotografiet gränsen mellan avbild och abstraktion. Resultatet för tankarna till informellt måleri men också till en tradition av allegoriska panoramabilder med rötter i den nordeuropeiska renässanskonsten ( Bosch, Bruegel).

Kritikens dilemma: att å ena sidan kritisera konsten i namn av det samhälle och den offentlighet i vilken man verkar. Å andra sidan att formulera en kritik av samhället i namn av den konst det producerar. Konsten och dess uttolkare, kritikern, förenas i en uppvisande akt. Vad man kan se knyts till frågan om vad som blir synligt. Visst skulle Niedermayrs bilder kunna läsas utifrån ett kritiskt tolkningsraster: som parafras, bearbetning, deturnering. Det kunde handla om referenser till romantikens bildvärld, moderniteten och människans betvingande av naturen eller något liknande. Det begränsade värdet i den typen av utsagor ligger i att de uttrycker vad vi redan vet. Ytterst handlar det om att underordna konsten ett ensidigt sanningsanspråk: att bekräfta eller motsäga den bild av verkligheten vi håller för sann.

Även Niedermayr bekräftar naturligtvis en bild av verkligheten. Verken är dekorativa, och visst inbjuder de till en läsning som jämställer erfarenheten av en desorienterad och glidande samtid med detta att förlora sig i alplandskapens vita rymd. Men samtidigt är de varken ren form eller allegori. Verken är undanglidande på ett sätt som gör motstånd mot att återföras på det redan kända.

Om digital bild är visualisering av information genom ett specifikt gränssnitt blir varje enskild bild en unik händelse. Så också hos Niedermayr: fotografiernas indexikalitet – deras relation till det avbildade – tonas ner och verken öppnas upp mot rummet och betraktaren. Mot skeenden som aldrig är helt förutsägbara. Det låter utopiskt men jag tror att det är denna möjlighet, om än ringa, som Niedermayr siktar in sig på: möjligheten för den enskilda bilden att inrätta en skillnad i den digitala erans oöverblickbara bildarkiv.

Frans Josef Petersson