TITTA, HÄR LEKER KONSTEN MED BIOLOGIN

Risken med tematiska utställningar som Today in Paradise - Genetics and Art, just nu på Röda Sten i Göteborg - är att konsten får en alltför illustrativ roll, eller att man samlar lite av varje under en allmän rubrik. Men curator Tomas Lundbergs fyrtio konstnärer är verkligen engagerade i frågeställningen om genteknik och den nya biologin: dessa är inbjudna, andra valda av en jury efter en internationell intresseförfrågan på nätet - som fick ett överväldigande gensvar. Särskilt i USA och England pågår tvärvetenskapliga projekt i universitetsmiljö där konstnärer arbetar tillsammans med forskare. Diskussionen om genteknikens påverkan på människans självbild och de etiska dilemman som uppstår i dess spår är förstås outtömlig.

Miljön som möter en i utställningsrummen är rörig och mörk. De många tekniska lösningarna resulterar i härvor av kab-lar över golven och personalen får ligga i för att få allt att fungera. De interaktiva inslagen skapar en opretentiös och lekfull stämning där besökarna går runt lite grand som på ett tekniskt museum för barn. Till en början är det svårt att koncentrera sig, men det uppvägs efter en stund av flera enskilda verk som är både spännande och välgjorda.

Australiensiska Oron Catts och Ionat Zurr visar i The Remains of Disembodied Cuisine hur man kan tillverka kött utan att offra levande varelser. I deras videoinstallation får man se hur odlad grodvävnad serveras i laboratoriemiljö som en läcker måltid. Matgästernas reaktioner får spegla olika sätt att förhålla sig till det nya och främmande. En del sväljer entusiastiskt de konstgjorda grodlåren, andra smakar försiktigt medan några äcklade spottar ut köttbitarna. Trots den lite flamsiga framställningen blir man uppfriskande konfys inför det halvt levande födoämnet vars framtid på livsmedelsmarknaden inte är helt osannolik.

Engelske Tim Coes vackra video-verk Metaforms visar ett fiskstim som böljar genom vattnet. Långsamt förflyttas fokus, fiskarna blir mindre och mindre tills de till slut själva formerar de fiskkroppar vi såg från början och loopen börjar om. Samma sak sker med bin i en bikupa och med konstnärens ansikte. En poetisk gestaltning av de nästan hologramlika förhållanden mellan helheten och delarna som finns i de genetiska kodsystemen.

Amerikanska Elona Van Gents skulpturer påminner om den lystna blick som följt vetenskapen genom århundradena. Hennes figurer liknar något i en kuriosasamling, lemmarna är sammanvuxna eller förskjutna, kombinerade med djurformer eller mekaniska attribut. Verken görs med samma tredimensionella datateknik som används inom medicinen för att skapa exempelvis proteser. Det är avvikelserna från det normala som är det intressanta. Själva framställningen skiljer sig från traditionellt skulpterande genom att föremålen byggs upp i tunna skivor utifrån de tvärsnitt som skapats av det tredimensionella dataprogrammet. Resultatet blir mycket märkligt. Ett hantverk utan händer, men med den mänskliga fantasins sensibilitet, ger en känsla av något på en gång förtroget och okänt.

En av de mer organiskt genomarbetade verken står svenska Anna Eckert för. I videoprojektionen Mormor, Mor och Jag ser man tre generationers händer virka var sin röd sträng. Handarbetets kunskap som överförs från generation till generation korresponderar med en stor virkad spetsduk som hänger bredvid och vars former påminner om dna-spiralen i genomskärning. På golvet samlas laboratorieskålar i vilka snurrade virktrådar bildar mönster som i en odling av bakterier. Med små enkla medel lyckas Anna Eckert upphäva bodelningen mellan teknik och hantverk, mellan hårda och mjuka värden. Genom att så explicit utgå från handens finmotorik är hon kanske den som med störst allvar och otvungenhet lyckas gestalta utställningens ämne.

Underbar är också norrmannen Fredrik Strömsathers korrespondens med danska myndigheter angående möjligheten att få plantera ut en genmodifierad prästkrage, som har en dominant gen som ger blommor med udda antal kronblad. Om den får möjlighet att sprida sig kommer alla prästkragar så småningom att kunna ge ett positivt besked till alla kärlekskranka som frågar blomman: Älskar, älskar inte "

Människan strävan att avskaffa slumpens obarmhärtighet kan inte få ett mer rörande uttryck.

T o m 17 april

Konst

Camilla Hammarström