Browns avgång är Labours chans
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-05-10
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I torsdags sa de brittiska väljarna sitt. De vill ha förändring. Men inte till en konservativ majoritetsregering. I dag meddelade Gordon Brown att han avgår som partiledare. Att David Cameron blir premiärminister med stöd av Nick Cleggs liberaldemokrater är troligt. Och antagligen blir det nyval inom ett år. Allt detta kan gynna Labour.
Det är 16 år sedan Tony Blair blev partiledare. En evighet i politiken. New Labour åstadkom massor. Men New Labour är över. Redan innan Gordon Brown tog över 2007 började yngre talanger runt nuvarande utrikesminister David Miliband att diskutera vad som skulle komma därefter. Nu är Brown borta och Labour har till skillnad från svensk socialdemokrati en ny generation som getts plats att växa och tänka framåt. Det hjälper.
Valmanifestet poängterade aktiv näringspolitik och satsningar på industrin. Diskussionen om jämlikhet har varit livlig. New Labour genomförde stora reformer för att bekämpa fattigdomen men vågade knappt prata om det av risk för att skrämma mittenväljare. I dag är tidsandan en annan. Och det har man förstått.
Bland tankesmedjorna experimenteras det med andra sätt att mäta välstånd på. Framtidens välfärdsstat kanske måste organiseras även runt andra behov än de rent materiella? Ed Miliband (lillebror till David) har försökt lyfta de gröna frågorna in i centrum för det framtida socialdemokratiska projektet. Idédebatten är pigg. Med detta inte sagt att Labours problem är små.
Brown kan få regera vidare fram till kongressen i höst om Labour får till en överenskommelse med Liberaldemokraterna. Mer sannolikt är att Nick Clegg väljer att stödja De konservativa. Det skulle ge Labour några månaders andrum och goda chanser att komma tillbaka.
Väljarna trodde att en röst på Liberaldemokraterna var en röst mot De konservativa. Om Clegg nu stödjer Cameron innebär det att han kommer att svika många av de som röstade på honom. Om bara en femtedel byter till Labour skulle 15 av Liberaldemokraternas platser i parlamentet tillfalla Labour. Bara sådär.
Valmatematiken är den ena sidan av saken. Den andra handlar om förnyelse. När det nu finns plats för nytänk och en ny ledare har Labour plötsligt en chans.
Antagligen stavas den David Miliband.