Brakförlusten
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-03
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LONDON. Inte sedan Beatles låg på topplistorna 1968 har det gått så dåligt för det brittiska arbetarepartiet Labour. Premiärminister Gordon Brown förlorade sin första folkliga prövning när England och Wales gick till lokala val den 1 maj.
Valdagen avslutades med ett illavarslande åskväder över regeringskvarteren längs Whitehall i London. När de sista rösterna räknades i går kväll kunde Gordon Brown bara konstatera faktum: Labour hade förlorat väljare långt in i de trogna kärnområdena i norra England och södra Wales. Och värst av allt, han hade förlorat London.
–?Det har varit en hemsk natt, konstaterade en blek och spänd Gordon Brown på en presskonferens i går.
Om och om igen upprepade han sedan sitt senaste mantra. Vi måste lyssna och leda, ”listen and lead”. Vi kan ta landet igenom den här krisen.
Men faktum är att många engelsmän och walesare anser att det är Gordon Brown som är själva krisen. Han var finansminister i tio år, sedan blev han premiärminister – och se vad det inneburit för vanligt folk! Mat, bränsle och bostäder har blivit dyrare. Och i den allmänna ekonomiska oron väljer Gordon Brown att fördubbla skattesatsen för de sämst ställda!
Här i London pratar många om den skattehöjningen. Att den är orättvis, för den drabbar de lägst avlönade arbetarna, de deltidsanställda och pensionärerna. Många undrar vem som står näst i tur. Skattehöjningen eldar på rädslan hos alla dem som redan fått det sämre under det senaste året.
Inför lokalvalen har Gordon Brown försökt släta över med löften om kompensationer. Men väljarna valde helt enkelt bort honom.
Toryledaren David Cameron kommer från den nya högern. Hans parti har stått för en mjukare kampanj med frågor som utbildning, sjukvård och trygghet på gatorna. Han är yngre, gladare och sannolikt lättare att tycka om än den mer pompöse Gordon Brown.
I London spelade personligheterna en avgörande roll. Här handlade det om The Ken and Boris Show. Två starka egon som smutskastat varandra genom varenda stadsdel i London. Sällan har två politiska motståndare gått till val på så lika program. Båda ville förbättra lokaltrafiken, minska brottsligheten och få fram billigare bostäder. De ville starta cykeluthyrning och förbjuda buteljerat vatten på de lokala sammanträdena.
Undersökningar bland Londonväljarna visar att det verkligen var personligheterna som till slut avgjorde. Labours Ken Livingstone fick aldrig sin tredje mandatperiod. En gång var han londonbornas man, alltid i opposition mot någonting. Han införde trängselavgifter och förklarade krig mot duvorna på Trafalgar Square med samma glimt i ögat.
Men med åren ökade makten och på senare tid har Ken Livingstone anklagats för maktfullkomlighet. I dag står det helt klart att han underskattade sin motståndare. Nu tar den konservative Boris Johnson över, en högljudd tv-profil och minst lika arrogant som sin företrädare. ”Buffoon” kallas han. En pajas.
Ken Livingstone har redan förlorat jobbet. Inom ett par år väntar parlamentsvalet. Nu måste Gordon Brown lyssna på sina väljares oro och vända opinionen, annars riskerar många fler Labourledamöter sina jobb. Frågan är nu hur lång tid de ger Gordon Brown.