Vem har modet 2008?

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-22

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

1968 Tommie Smith och John Carlos chockar idrottsvärlden under prisutdelningen på OS i Mexiko.

22 JULI 2008. Är det rätt att blanda ihop idrott och politik? Frågan stod i centrum när Tommie Smith och John Carlos intervjuades i gårdagens Rakt på med KG Bergström.

”För oss var det nödvändigt att göra detta, och jag ångrar mig inte för en sekund”, sa Smith.

Han beskrev sin uppväxt i ett rassegregerat USA, medborgarrättsrörelsen och betydelsen av ”empowerment”, att de svarta skulle ta sig egenmakt och kräva sina mänskliga rättigheter.

Deras protest 1968 är idrottshistoria. Smith hade vunnit guld på 200 meter, Carlos hade tagit bronset. När de stod på prispallen, när amerikanska nationalsången började spelas i högtalarna, reste de sina handsbeklädda händer mot skyn och sänkte sina huvuden.

IOK:s orimliga regler

Ett stort ögonblick, som dessutom vittnade om stort mod. Både Carlos och Smith skickades hem från OS. Deras manifestation bröt mot Internationella olympiska kommitténs, IOK:s, regler, som säger att idrottsutövarna inte får uttrycka sig politiskt på OS-arenorna.

Smith och Carlos exempel visar på det orimliga i regeln. Det går att förstå om den olympiska rörelsen vill hålla stora politiska protester borta från arenorna. OS ska vara en plats för idrott och fredliga möten över gränserna, även om världen i övrigt är djupt konfliktfylld.

Men man får inte heller blunda för att OS de facto används i politiska syften. För den kinesiska kommunistdiktaturen är OS 2008 en gigantisk möjlighet att befästa det egna maktinnehavet och säkra den kinesiska modellen, med ohämmad kapitalism i den ekonomiska sektorn och ohämmad kommunistisk diktatur i den politiska.

I det läget måste enskilda idrottsutövare ha rätt att uttrycka sin egen uppfattning. De måste ha rätt att protestera, även om de väljer att tävla i Peking.

Något annat är inte rimligt, eller ens förenligt med normala demokratiska principer.

IOK:s motargument är att alla människor har rätt att säga vad de vill i intervjuer och liknande situationer utanför OS-arenorna.

Påståendet faller platt så snart man studerar den kinesiska medieverkligheten. De kinesiska medierna är strikt kontrollerade, och den som genomför en protestaktion utanför en OS-arena kan räkna med kännbara straff.

Då föraktade – nu står de staty

I Danmark har en kampanj dragits igång för att idrottarna ska bära orange kläder under OS, och att färgen i sig självt skulle vara ett sätt att markera mot Kina.

Hur ska IOK hantera en sådan protest? Ska de slita kläderna av idrottsmännen, eller beordra dem att lämna tävlingarna?

Smith och Carlos drogs i smutsen efter sin hemkomst 1968. Den vita majoriteten i USA föraktade deras manifestation. Med tiden har de återupprättats, och i dag står de till och med staty utanför ett av landets universitet.

Det vore bra om någon idrottare 2008 kunde visa samma mod som de gjorde för 40 år sedan.

JB

Följ ämnen i artikeln