Expressens nya åsiktskorridor
Ska radikala debattörer på högerkanten anses som objektiva experter när det gäller frågor om flykting- och integrationspolitik?
Ja, tyckte Anna Dahlberg, politisk redaktör på Expressen i en stort uppslagen ledare i helgen.
Som av en händelse lyfte hon fram en ledarskribent på obundet moderata Svenska Dagbladet och en nationalekonom som delar hennes egen åsikt, att hög invandring och välfärdsstat inte går ihop.
Som grädde på moset hävdade hon att Magnus Ranstorp, en av landets mest anlitade experter på terrorism, inte får synas i media.
Att inte acceptera hennes analys beskrevs som att vara ”rädd för sanningssägare”.
Det finns en självbild inom delar av högern som går ut på att deras åsikter inte är just åsikter. De låtsas som om de vill sänka lönerna av rationella skäl, eller att skattetrycket måste ner för att det är förnuftigt. De tror att vänstern är känslomänniskor och att de själva står för kunskap.
Personligen anser jag att vetenskap och åsikter är olika saker. Och att om det är något svensk debatt skulle tjäna på, så är det att skilja bättre på fakta och värderingar. Jag är inte ”rädd” för ”sanningssägare”. Men ja, jag tycker att politiska debattörer ska anses vara just detta. Och nej, jag tycker inte att de ska stå oemotsagda.
Kärnan i Dahlbergs artiklar är förstås egentligen en annan. Hennes ledarsida är ute på en politisk resa högerut med oklart slut. Att påpeka detta uppfattar hon som oförskämt, att ”släpa människor i smutsen”.
Kärnan i den här diskussionen är följande: min åsikt är att Sverige i denna tid av stora migrationsströmmar och fruktansvärda krig i vår omvärld ska stå upp för öppenhet och humanism. Det är en åsikt som bottnar i mina värderingar och människosyn. Detta ställer stora krav på oss som samhälle och innebär självklart påfrestningar. Det kräver något av oss som medborgare och av våra politiker. Min bestämda övertygelse är också att denna öppenhet, om vi sköter det rätt, kan göra att Sverige blir ett bättre och starkare land. Det är inte bara en fråga om medmänsklighet – utan också en idé om vad som skapar tillväxt och välstånd på sikt.
Anna Dahlberg delar inte denna åsikt. Hon tycker att den är naiv och vill vrida debatten åt ett annat håll. Det är hon i sin fulla rätt att göra – men hon måste då också acceptera att möta motstånd. Då duger det faktiskt inte att gråta om ett jobbigt debattklimat.
För att återgå till ursprungsfrågan: jag förstår varför Anna Dahlberg vill göra sina borgerliga och invandringskritiska vänner till sanningsvittnen. Det skulle nämligen innebära att hon skapade en ny åsiktskorridor i det politiska samtalet. Det vore en plats med betydligt lägre takhöjd än i dag. Och en bra bit längre åt höger.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.