Fågelskräck och föräldrars ansvar
Fågeln flög in genom sovrumsfönstret. Det var en veritabel skräckupplevelse. Den var stor, ganska grå och den försökte hysteriskt ta sig ut igen. Fågeln studsade mot väggar och tak medan jag gallskrek på maken.
Hellre tio råttor i rummet än detta flaxande fjäderpaket.
Mitt förhållande till fåglar hade varit ansträngt ända sedan jag såg Hitchcocks film ”Fåglarna”. Eller sedan jag gick i trean och fick underkänt på fågelläten. Jag prickade in gök, men sedan var det inte mycket mer.
Fåglar var för mig en gråbrun massa högt upp i trädkronorna. Jag var glad så länge de inte gick till attack.
Men så kom dagen jag fick se en vitryggig hackspett. Det är få förunnat för vitryggen är nästan utrotad, men några få exemplar finns kvar i skogarna runt Värmland och Dalsland. Det var våren 1996 som jag hade turen att få följa med en samling fågelkännare på jakt efter vitryggen.
Det blev en helig stund, även om vi fick leta ett tag och ska jag vara ärlig satt inte fågeln riktigt i den skyddsvärda lövskog där den borde ha suttit. Den satt på en lyktstolpe vid ett nedlagt bruk i närheten. Men tänk er själv att leta efter en fågel som bara finns
i några enstaka exemplar.
Hur stor är sannolikheten att man ska hitta den när den inte ens sitter där den ska?
Vi hittade den därför att vi på avstånd hörde det typiska trummandet. Den satt högst upp på stolpen, stor, svartvit och ganska kaxig. Det var en hane med röd hjässa.
Bakom oss stod lövskogen ljusgrön och jag förstod snart att vitryggen är hotad därför att lövskogen är hotad. Den vackra fågeln fanns i ett sammanhang och var hotad därför att biotopen inte var skyddad. Miljökunskap i praktiken.
Det bästa med min tripp till Värmland var att min dotter var med mig. Hon var tio år då och när hon kom hem ritade hon vitryggiga hackspettar i ett helt år. Vi pratade jättemycket om fågeln, om skogen, om naturen.
Vi hade lärt känna vitryggen och därför brydde vi oss.
Numera är jag inte rädd för fåglar. Och när vi på redaktionen bestämde oss för att välja var sin bok till sommarkrönikorna, då bestämde jag mig för ”Om fåglar
i Sverige” (Norstedts förlag). Det är en vacker bok om våra hundra vanligaste fåglar.
I sommar tänker jag välja ut tio arter som finns i min närhet och plugga in allt om dem och deras livsvillkor.
Efter vårens debatt om ordning, reda och föräldrars ansvar får jag ta mitt, även om det numera är barnbarnen som får stå ut med mina föreläsningar. Jag har till exempel funderat mycket på den där gråa attackfågeln som flög in genom fönstret. Kanske var det en björktrast, jag läser i fågelboken att stadsbor sällan känner igen den.
I sommar får jag ta ansvar och lära mig allt om björktrasten.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.