Stilig sorti

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

11 Maj 2007 . Det var på övertid, men när Tony Blair i går meddelade sin avgång gjorde han det med sedvanlig stil och medieanpassad elegans. Han återvände till sin lokala partiavdelning där han inledde sin politiska karriär för snart tjugofem år sedan.

Han höll ett känslomässigt tal där han återigen fick visa sin unika förmåga att vid varje tillfälle finna de rätta orden. Det var en väl regisserad föreställning av en politiker som är mästare i genren.

Kanske blir han ändå mest ihågkommen som den amerikanske presidenten George Bushs pudel. Kriget i Irak var hans stora misstag. Det solkar eftermälet, men ger inte en rättvis bild av hans tid vid makten.

Ung och dynamisk

För i dagarna tio år sedan svepte han in i premiärministerbostaden på 10 Downing Street. Den unge, dynamiska Blair bars fram av en våg av entusiasm. Det trötta och korrupta konservativa styret vräktes åt sidan.

För en tid personifierade han ”cool Britannia”, det nya, moderna Storbritannien. Rock and roll-generationen hade intagit politiken, några år efter det att själsbrodern Bill Clinton gjort samma sak i USA.

Därefter vann han ytterligare två parlamentstval. En valsvit på tre segrar gör honom unik, även om de konservativa ledare han knockade en efter en bjöd svagt motstånd.

Dög hos väljarna

Blair reformerade labour, de brittiska socialdemokraterna. Han gjorde det inte själv. Men hans ord till partifolket, ”modernisera eller dö”, visar med vilken beslutsamhet han drev fram den förändring som gjorde partiet regeringsdugligt igen i väljarnas ögon.

Tony Blair förde sitt parti åt mitten. Han återställde inte allt som gjorts under Margaret Thatchers åttiotal. Men han förenade marknadsliberalismen med ett socialt tänkande.

Blair reformerade det uråldriga brittiska utbildningsväsendet. Han förbättrade välfärden, även om hans parti inte alltid var enigt om metoderna. Han införde minimilön, en reform som gjorde mycket för att minska fattigdomen.

Till historiska händelser hör fredsavtalet på Nordirland. Makten decentraliserades till lokala parlament i Skottland och Wales.

Europeiskt samarbete

Även om Tony Blair såg med skepsis på EU:s regler på arbetsmarknaden var en av hans första åtgärder att föra in Storbritannien i det sociala samarbetet.

Viljan att tillhöra ”Europas hjärta” räckte dock inte för att på allvar ta strid för den gemensamma valutan. Kanske slipper hans efterträdare, med all säkerhet den nuvarande finansministern Gordon Brown, också hålla den utlovade folkomröstningen om det nya fördraget.

Under sina första år vid makten blev Tony Blair en politiker de flesta ville likna. Hans förmåga att möta människor och, inte minst, att hantera medier väckte beundran.

Med tiden svalnade glöden, åren vid makten tärde, och mest det ödesdigra krigsäventyret. TS