Badstränder och sjöar är fulla med avföring
Britterna skulle ”blanda med juice” för att få bort smaken
Det är upprorsstämning på andra sidan kanalen. Britterna har fått nog av att avloppsföretag bokstavligen dumpar sin skit i gemensamma vatten. Badstränder och sjöar är fulla av avföring.
Och vreden bara växer. Medborgare och miljöorganisationer anordnar demonstrationer och aktioner.
– Det kanske inte är den sak jag hör mest om från väljarna, men det är definitivt det som väcker störst ilska, sa en anonym konservativ politiker från en större kuststad till tidningen Politico.
Thatchers verk
Premiärminister Rishi Sunak gör sitt bästa för att hantera situationen. Så sent som i tisdags presenterade regeringen nya åtgärder. Frågan är om pressmeddelandet från miljöministern – vilket innehöll formuleringar som ”vatten är så värdefullt” – räcker för att lugna ner demonstranterna.
England har världens enda fullständigt privatiserade avloppssystem. Avregleringen skedde 1989 under Margret Thatchers översyn. Redan då var frågan kontroversiell.
I juli 1988 släpptes tjugo ton aluminiumsulfat ut i dricksvattnet av misstag i Camelford, Cornwall. Det resulterade i Storbritanniens största massförgiftning någonsin. Myndigheterna avstod från att informera allmänheten om faran hela 16 dagar – och uppmanade dem i stället att blanda vattnet med apelsinjuice för att göra smaken uthärdlig. Detta ledde till anklagelser om att politiker försökt mörka olyckan för att inte lägga krokben för de pågående privatiseringarna.
Offren fick aldrig riktig upprättelse. Privatiseringarna blev inte särskilt populära.
825 läckor per dag
Det är mot den bakgrunden som protesterna nu växer. Förra veckan kom siffror från Miljödepartementet som visade att det skedde i genomsnitt 825 avloppsläckor per dag under 2022. Boende i kuststäder vittnar om minskad turism efter fall då badgäster tvingats uppsöka sjukvård efter att ha doppat sig.
Men demonstrationerna handlar inte bara om stinkande stränder. Det hela har utvecklats till en fråga om privatiseringar som gått överstyr. Den konservativa regeringen anses inte kunna hålla företagen under kontroll.
Tidigare i mars hällde miljöaktivister från gruppen Extinction Rebellion ut fejkdynga vid entrén till två stora vattenföretag. Geggan hade de tillverkat själva av guargummi, socker, brun karamellfärg, frukostflingor, ”låtsasbajs” av lera och så lite tamponger och toapapper som pricken över i. De krävde att bolagen slutar dumpa skit i floderna, men också att de ”stoppar alla utbetalningar av bonusar, utdelningar och överdrivna vd-löner” tills problemen är åtgärdade.
Bonuskritik
Den allmänna bilden är att skitläckorna beror på att oreglerade vinstuttag kunnat prioriteras över investeringar.
Och regeringen verkar faktiskt förstå allvaret. I pressmeddelandet från miljöministern nämndes att ”aktieägare, inte kunder, ska betala för vatten- och avloppföretagens vd-bonusar om de inte kan bevisa att dessa motsvarar förväntningar på deras prestationer”.
Folket har tröttnat på att behandlas som försökskaniner i marknadsliberala experiment. Det riskerar att märkas i nästa val.
Frågan är nu hur Rishi Sunak och hans regering väljer att hantera skiten.