Uppblåsta siffror utsålda industrier
Är hyperkapitalismen och bubbelekonomin vid vägs ände? Inte en ny dag utan nya skandaler, uppblåsta bokslut och fusk.
I går manade så skilda storheter som Dagens Industri och president George W Bush: Stoppa fifflet.
När ABB-cheferna Percy Barnevik och Göran Lindahls miljardpensioner avslöjades fick svågerkapitalismen oväntade ansikten. Det fanns fler lik i garderoben. Nu visar det sig att ABB:s Londonkontor har blåst upp resultatet för att få placerarna att tro att verksamheten var lönsam.
När en delägd svensk verkstadskoncern som ABB utvecklar sig från att ha varit en tillverkande industri till att bli ett pensionsbolag för sina chefer är det en tragedi. Det är ju inte vilket företag som helst, utan det som förknippas med svensk industris moderna genombrott.
Det är inte Barneviks och Lindahls pensioner eller fifflet vid ABB:s Londonkontor som är mest upprörande. Det är illa nog, men bara tecken på hur den globala kapitalismen stressar sönder sig själv. Det allvarliga är den systematiska utförsäljningen av industrikunnande.
Ta ABB:s tidigare fabrik i Finspång. Den tillverkar turbiner och byggdes till stor del upp av Wallenbergsfärens frontfigur Curt Nicolin.
I Finspång finns ett industrikunnande som gått i arv sedan 1500-talet. Samarbetet och flexibiliteten har drivits längre än på andra håll. Gränserna är utsuddade. Civilingenjörer och metallarbetare arbetar sida vid sida. En enda turbin rymmer 20 000 detaljer. Montörerna vet var alla ska sitta.
Bit för bit har ABB dragit sig ur den fabrik som är ett mönster för produktivitet och ädel yrkeskunskap. Nu är allt sålt till franska Alstom. Den goda kunskapen och lagarbetet i Finspång ledde till att Alstom nyligen knep en order från Iran värd 3,5 miljarder.
Den ger arbete i fem år. För att ytterligare vässa sig stängdes fabriken i Finspång under en dag och alla anställda sattes på skolbänken. Nu är nyanställningar aktuella. Framgångarna avlöser varandra. Alstom tog nyligen hem en order på tåg värd lika mycket. I Finspång hoppas de anställda att även den ska ge sidoeffekter.
Saknar ni inte ABB, frågade jag metallarbetarna när de stolt berättade om den nya miljardorden. Svaret blev nej. När ABB-ledningen började tala om att det skulle vara ett IT- och kunskapsbaserat företag förstod vi vad klockan var slagen för oss i verkstäderna.
Har utländska investerare rent av upptäckt något som inte ABB eller Ericsson med sin beramade flytt till London inte sett? De franska ägarna prisar den effektivitet och kunskap som finns i Finspång. I Göteborg och Trollhättan plöjer Ford och GM ner miljarder kronor i svenska bilfabriker och flyttar utveckling av bilarnas säkerhets- och datasystem hit. Kreativiteten drar.
Så kanske finns det hopp att kapitalismen ska bota sig själv genom en industriell renässans. Nu när både Bush och Dagens Industri varnat.