Framåt för ett folk, ett land och ett parti

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vad för slags politiskt djur är Fredrik Reinfeldt? Upplyst konservativ var det någon som höjde honom till i den tidningsdiskussion om konservatismen som pågick tidigt i våras.

Det kanske kan stämma. Eller inte. Nyligen har det också rasat en debatt om liberalismen. I den nämndes Reinfeldt aldrig – i varje fall inte som upplyst.

Det är inte så lätt att nita fast Moderatledaren vid någon åskådning, inte utifrån vad han säger och skriver i debattartiklar och annat. Om han är konservativ – vad är det han vill förändra för att bevara? Vilka värden ser han hotade?

I går presenterade Moderaterna sin valkampanj. ”Framåt tillsammans”, låter den kraftigaste trumpetstöten. Och då menar ordförande Reinfeldt och partisekreterare Per Schlingmann inte bara de nya Moderaterna, eller Moderaterna, eller ens alliansen. De avser hela Sverige. Rubb och stubb.

De föreställer sig företräda ”Alla människor”, som Reinfeldt drog till med i den debattartikel han skrev i samband med sitt Almedalstal tidigare i sommar.

Den uttalade ambitionen är ”att vinna människors förtroende och att tjäna alla människor i hela Sverige”.

Och därmed ingen?

Mitt i allt floskulöst tal om att stå som ombud för det obesudlade ”allmänintresset” är det potentialen i partiets styrka Schlingmann och, främst, Reinfeldt markerar. Moderatledningen är verkligen lika besatt av allmänintresset, icke fullt deklarerat, som den är av Socialdemokraterna.

Självklart har de också en politisk riktning. De bjuder in alla väljare till en nedmontering av välfärd och trygghet dolt bakom en retorik av arbetslinje och socialt ansvar. ”Alla människor” ska göra detta gemensamt. Den nya brittiska konservativa rege-ringen utför samma trick – och går ännu hårdare fram – men uttrycker det elegantare: ”Ett stort samhälle, inte en stor stat”, säger David Cameron.

Reinfeldt & co vänder på det. De hyllar inte ett stort samhälle.

Ett stort parti är vad de framför allt ger sitt erkännade åt. Moderaterna ska bli ”det samhällsbärande partiet i Sverige”, hette det på DN debatt i går. ”Det handlar om att vi som politisk kraft företräder och ser alla människor …”

Inget fel i självförtroende. Men här ligger det nära storhetsvansinnet. Den som inte kryper under den moderata fällen stämplas ut som särintresse, det gäller även politiska partier. Folket och landet ska ledas av ett parti i det allmännas namn.

Liberalt? Knappast. Möjlligen konservativt – i en fördemokratisk mening.

Maktfokuserat är det definitivt ( ”… vi måste se till att det alltid finns en stark moderat närvaro i hela landet”). Mycket mer och på ett sätt som känns långt ifrån behagligt.