Offra inte pingvinerna för ett dåligt klimatavtal
Andreas Carlgren har varit på Antarktis för att studera klimatförändringarna. Samtalen med de andra miljöministrarna under resan har säkert varit nyttiga.
Kanske är det enklare att komma överens bland pingviner och isblock än i regeringsrummet på Rosenbad.
Medan Carlgren försöker hålla uppe det politiska trycket spelar Fredrik Reinfeldt ned förväntningarna inför klimatmötet i Köpenhamn.
– Jag är osäker på om det kommer att vara ett avtal där världen sätter ett globalt mål som alla arbetar mot, sa statsministern till Svenska Dagbladet den 28 december.
Reinfeldt talade om en ”bukett av åtaganden”, olika för olika länder. Avtalet behöver inte vara juridiskt bindande, alltså ratificeras av ländernas parlament.
Statsministerns uttalanden spreds snabbt till miljödepartementen i andra länder.
Klimatförhandlarna blev lika förvånade som pingviner på Mallorca.
Här flyger förhandlarna världen runt för att hitta en bindande uppföljning till Kyotoprotokollet, med utsläppsmål för de rika länderna till år 2020. Då vinglar den blivande EU-ordföranden ut på hal is och ger upp kampen i förväg.
Regeringen möter också kritik för sitt agerande under förhandlingarna i december.
Sverige blev nominerat till ”dagens fossil” vid klimatmötet i Poznan; ett sätt att peka ut de länder som bromsade förhandlingarna mest.
Inför EU-toppmötet drev regeringen stenhårt att Europas utsläppsmål ska gå att nå genom åtgärder i u-länderna. Detta trots att sådana CDM-projekt fått hård kritik och bromsar miljöprojekten i Europa. Sveriges agerande var ”fruktansvärt”, säger en erfaren förhandlare.
Nu återvänder Andreas Carlgren från Antarktis. Han och statsministern måste komma överens om den bästa strategin inför Köpenhamn.
Det blir svårt att få fram en riktigt bra överenskommelse, så långt har Reinfeldt rätt. USA hinner inte, sa experten Michael Grubb till
Aftonbladets ledarsida redan 2007.
Frågan är vilken slutsats Sverige ska dra.
Ska regeringarna göra upp om den minsta gemensamma nämnaren nu i december, även om det blir sämre än Kyotoprotokollet?
Eller ska EU slåss för ett bra avtal och i värsta fall skjuta upp avgörandet till 2010, när Barack Obama hunnit längre med sin klimatpolitik?
Fredrik Reinfeldt kommer till varje pris att vilja ha en överenskommelse i Köpenhamn. Statsministern har investerat så mycket inrikespolitiskt kapital att han är beredd att sälja sitt sista isflak för att få ett avtal i höst. Det visar intervjun med Svenska Dagbladet.
Köper Andreas Carlgren det?
Då får pingvinerna det tufft.