Hoppfull rödgrön Mellanösternpolitik
Nästa måndag håller Svenska kyrkan, Amnesty och Olof Palmes Internationella Center seminarium på ABF i Stockholm. Temat är Gaza och den internationella rätten. Goldstonerapporten står i centrum och FN:s förre rättschef Hans Corell medverkar.
Den 12 mars är det återigen seminarium på ABF på temat Gaza. Då kommer de norska läkarna som blev västvärldens ögonvittnen under det förfärliga kriget. Goldstonerapporten står än en gång i centrum.
Det är utmärkt att folkrörelserna driver frågan om folkrätten i Mellanöstern. Mer bekymmersamt är det att varken EU under den svenska ledningen eller FN tagit Goldstone-rapportens krav på att ställa krigsförbrytarna till svars på allvar.
”Lösningen på konflikten bygger på att alla berörda parter respekterar folkrätten, FN:s resolutioner och rätten till en fredlig samexistens inom en tvåstatslösning där båda folken kan leva i trygghet och säkerhet”, skrev Urban Ahlin (S), Hans Lind (V) och Per Gahrton (MP) i en gemensam debattartikel i Aftonbladet inför riksdagens utrikespolitiska debatt i onsdags.
Det var på många sätt en intressant artikel. De rödgröna har uppenbarligen kommit överens om en bra Mellanösternpolitik. Borta är nu äntligen Göran Perssons 50-talsmässiga Israel-vurm och även socialdemokratins företrädareser tydligt att den israeliska ockupationspolitiken är förödande och ett brott mot allt vad internationell rätt heter. De rödgröna vill att allt försvarssamarbete mellan Israel och Sverige ska upphöra. Den militärattaché som regeringen Persson tillsatte i Tel Aviv ska kallas hem. I stället vill de rödgröna ha en fredsfrämjande trupp under FN-mandat i området.
EU bör inte heller gå vidare i arbetet med att uppgradera det befintliga handelsavtalet så länge Israel inte lever upp till sina löften om mänskliga rättigheter och folkrätt.
Det är utmärkt. Varför inte också driva en europeisk kulturbojkott – stoppa Israels medverkan i schlagerfestivalen, stoppa allt akademiskt utbyte, stoppa idrottsutbyte och så vidare.
Den europeiska tillhörigheten är viktig för staten Israel i dess kamp mot den muslimska världen och här har EU ett påtryckningsmedel.
Intressant är också att de rödgröna vill att EU medverkar till att val kan hållas i hela Palestina och skriver att ”EU måste respektera valutslaget”. Västvärldens förödande isolering av Hamas efter valet 2006 har bara motverkat sitt syfte.
Det är en hoppfull reträtt från Urban Ahlin och Socialdemokraterna. Också Jan Eliasson har medgett att isoleringspolitiken varit förödande.
De rödgröna pekar på att Goldstonerapporten innehåller konkreta förslag på hur ansvarighet i Gazakriget ska kunna utkrävas. EU måste vara pådrivande i detta. ”En rödgrön valseger i september 2010 kommer att göra skillnad i utrikespolitiken, också när det kommer till Sveriges engagemang för ett fritt Palestina och fred i regionen”, avslutar Ahlin/Linde/Gahrton.
Utrikesminister Carl Bildt har en bra hållning i Mellanösternpolitiken, men problemet är att han varken har partikollegor eller regeringskollegor med sig. Det stannar vid mycket bloggande och lite politik.
De rödgrönas artikel bådar gott för framtiden.