Ont i själen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Att ge röst åt dem som ingen röst har. Att ge hjälp åt dem som liten hjälp får. Om det har Anders Miltons uppdrag som nationell psykiatrisamordnare handlat. I går presenterade han sin utredning.

Läget för den svenska psykvården är förfärande. 1990-talets skifte från slutenvård till öppenvård, från sängplatser till friare vårdformer, innebar bara att sängplatserna försvann. Många människor lämnades ensamma i sitt mörker.

Johan Cullberg, professor i psykiatri, har i DN beskrivit det som ett krigstillstånd bakom sjukhusväggarna:

”Man sliter för att få lägga in akut psykotiska eller självmordsbenägna patienter på avdelningar som redan är fulla [...] Psykoterapi är svåråtkomlig och köerna långa. I sådana bristlägen blir recepten och sjukskrivningen kvittensen vid snart sagt varje möte mellan läkare och patient.”

Människor med psykiska besvär får inte hjälp i tid. Så accelererar ohälsan och blir till akut sjukdom. Man kan jämföra det med att sjukvården skulle ignorera en patient med dåliga blodvärden tills dess att hjärtinfarkten slog till.

Ingen skulle acceptera det. Det skulle bli ramaskri. Men de psykiskt sjuka har länge försummats. De har inga starka organisationer bakom sig. Att ha ont i själen anses inte vara lika farligt som att ha ont i benet. Det är väl bara att rycka upp sig?

Konsekvenserna av ett sådant tankesätt är hemska. Människor som lider av psykisk sjukdom kan bli farliga för sig själva och för andra. Efter tragedierna står vi där och undrar: Varför var det ingen som gjorde nåt?

Mordet på lilla Sabina i Arvika och artisten Micke Dubois självmord är två tragiska exempel.

Anders Miltons utredning tvingar samhället till handling. En vårdgaranti som införs 2015 ska garantera bostad, sysselsättning och vardagsstöd åt alla allvarligt psykiskt sjuka. Vägen dit kantas av åtgärder.

Tydligare lagar ska tvinga kommunerna och landstingen till bättre samverkan kring psykiskt sjuka. Individuella vårdplaner ska upprättas. Brukarna ska få inflytande. Satsningar på forskning och utbildning ska stärka metodiken inom psykvården. Milton vill satsa 700 miljoner kr om året i åtta år på att få psykvården på fötter. Plus 200 miljoner för att hjälpa barn och unga med psykiska besvär.

Psykiatrin måste bli ett eget politikområde, anser utredningen. I dag ligger ansvaret utspritt på flera olika ministrar som kan ge motstridiga signaler.

2015. Det känns som en evighet dit. Vårdgaratin måste naturligtvis bli verklighet så snart som möjligt. Miltons utredning får inte bli en papperslunta som mals sönder i byråkratins kvarnar. Tvärtom måste den ses som en väl underbyggd vädjan om ett värdigare samhälle.

Människor kan ha ont i själen, på samma allvarliga sätt som vi kan ha ont i kroppen. Ett samhälle som struntar i det skadar sig självt.

ÅP