Asylbranschen vinster är cynisk spekulation
För de flesta av oss betyder kris utsatthet, oro och olust. Men det finns människor som tycks ha förmågan att alltid se nya affärer och oprövade sätt att tjäna pengar i varje svårt läge.
Ingen har genom åren personifierat den förmågan bättre än Bert Karlsson.
Ofta förtjänar dessa personer förstås beröm. Deras företagsamhet löser problem och bryter mark. Men det finns en gräns som, när den passeras, förvandlar entreprenören till en simpel spekulant i andras olycka och samhällets utsatthet.
För ett år sedan befann sig det svenska samhället i kris. Vi kan diskutera hur allvarlig den var, men vi behöver inte diskutera att det svenska mottagningssystemet för asylsökande frestades till det yttersta.
Ygeman till Revinge
Anders Ygeman åkte till Revinge i Skåne för att resa tält och Migrationsverkets receptioner fick användas som tillfälliga förläggningar.
Naturligtvis skapade det rena guldruschen för Bert Karlsson och alla andra snabbfotade välfärdsentreprenörer. Runt om i landet förvandlades ödsliga konferensanläggningar, näst intill utdömda hotell och före detta äldreboenden över en natt till flyktingförläggningar.
Det har skapat förmögenheter, orimliga vinstmarginaler och har inneburit att skattepengar slussats från flyktingmottagandet till helt andra verksamheter, som olönsamma lekland. Det visar en genomgång som regeringskansliet gjort och som Aftonbladet i dag kan berätta om.
Bert Karlsson som är en av de största i branschen har ensam kunnat skicka en räkning på 705 miljoner till Migrationsverket.
Blir klassiskt
Karlssons sätt att försvara de stora marginalerna förtjänar att bli klassiskt.
— Jag investerar och skattar allt i Sverige, det är det inte många andra som gör.
Förmodligen förväntas vi känna tacksamhet.
Bert Karlsson är verkligen inte ensam. Antagligen är han inte ens värst. I den rusch asylmottagningen skapade förra hösten deltog stora börsnoterade koncerner som Attendo, och små lokala företag som tog tillfället i akt.
En sak har dock många av de företag som hyr ut asylboenden gemensamt. De tjänar väldigt mycket pengar. “Exceptionella” är det ord som regeringsrapporten använder för att beskriva branschens vinstnivåer.
Och när behoven försvinner står samhället kvar med dyra avtal. Nyligen kunde Dagens Nyheter berätta att Migrationsverket varje dag betalar 2,5 miljoner kronor för tomma platser på boenden för ensamkommande flyktingbarn.
Inte rimliga
De privata asylboendenas vinster är helt enkelt inte rimliga.
Inte rimligt därför att det är pengar som skulle behövas för att ge människor som flytt undan krig och förtryck en möjlighet att starta ett liv i vårt land.
Inte rimligt därför att vi pratar som skattepengar som borde gå till välfärd och trygghet, inte till privata förmögenheter eller lekland.
Inte rimliga därför att dessa entreprenörer inte vill vara med och dela på ansvaret när behoven faktiskt sjunker.
Gränsen mellan nyttig entreprenörsanda och skamlös spekulation är passerad för länge sedan. Det är dags att sätta stopp.
Avtalen måste skrivas om och pengarna användas till det de var avsedda för.