Ulf Kristersson bygger fängelser, inte bostäder
Fler celler ger inte tak över huvudet
De flesta inblandade i de blodiga uppgörelserna mellan kriminella knarkligor kommer från landets eftersatta stadskvarter. Såväl förövare som offer.
Under valspurten tävlade politikerna om att kräva hårdare tag i dessa områden. Än skulle invånarna testas för ADHD eller bristande språkkunskaper, än skulle de kroppsvisiteras kontinuerligt på gator och torg. Det skulle sättas upp etniska kvoter och broar till mer välbärgade områden skulle rivas.
Men det var få som pratade om själva husen. Möjligtvis med undantag för Daniel Källenfors (M), som lovade Lidingöborna att han inte skulle medverka till att bygga hyresrätter på ön. De som ville ha det kunde flytta till det hyreshustäta Botkyrka, tyckte kommunalrådet.
De enda beskeden om nya bostäder i Tidöavtalet är inom kriminalvården. Om det inte räcker att bygga fler fängelser, vill man hyra anstaltsplatser utomlands. Samtidigt slopar Ulf Kristerssons regering investeringsstödet för nya hyresrätter.
Varje välfärdsland har en politik för att människor med små inkomster ska ha tak över huvudet. I Sverige har vi allmännyttiga lägenheter, förhandlade hyror och bostadsbidrag. Många andra EU-länder har i stället skattefinansierade fattigkvarter - så kallad social housing.
Fördelen med det svenska systemet är att det blir en mer blandad befolkning när man inte ställer krav på att de som flyttar in i husen har en låg inkomst. Och inte kräver att den som får högre lön flyttar ut.
Det var länge sen bostadspolitiken slutade funka som det var tänk
Nu var det länge sen bostadspolitiken slutade funka som det var tänkt. Dagens bostadssegregation är ett resultat av politiska beslut.
Skattesubventionerna till allmännyttan slopades i början av 1990-talet, och hyresrätten gick från gynnad till missgynnad boendeform. Det blev lukrativt att ombilda från hyresrätt till bostadsrätt, och det underblåstes av kommunpolitiker som reade ut offentlig egendom.
Hyreslägenheterna koncentrerades till allt färre områden, samtidigt som inkomst, förmögenhet och belåningsgrad växte i befolkningen i stort. De miljonprogramshus som en gång byggdes för att höja boendestandarden förvandlades till fattigkvarter.
Mycket kan göras för att förbättra allmännyttans villkor, genom förändrade momsvillkor och upphandlingsregler. Och det behöver byggas fler hyreslägenheter i områden med mycket bostadsrätter och villor.
Vi tillbringar stora delar av livet i våra bostäder. Sedan pandemin har det blivit vanligare att tillbringa arbetslivet i hemmet. Många oroar sig över om hyres- och räntehöjningar ska driva dem från hus och hem.
Och bostadsbyggandet tvärstannar.
Men ändå är Ulf Kristerssons regering tyst om hur framtidens bostäder ska byggas. Hur vill de att detta ska sluta – att människor flyttar in i landets fängelser?