Hotell- och restaurang har något att lära oss
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-02-28
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
–När det gäller salladsbaren viker jag inte en millimeter, sa Mona Sahlin nyligen i Ekots lördagsintervju.
Det var Hotell- och restaurangfackets rätt till blockad av den lilla salladsbaren Wild’n fresh i Göteborg hon avsåg. För Sahlin och socialdemokratin är kollektivavtal och arbetsrätt de självklara ramverken för arbetslivet som ska gälla lika för alla.
Ändå finns det skäl att fundera över om avtal och arbetsrätt inte måste moderniseras i en globaliserad värld, där arbetsmarknad och konkurrensvillkor förändras rasande snabbt och brutalt.
Vi kan lära av Hotell- och restaurang, HRF, och striden om Wild’n fresh. ”En av de tydligaste lärdomarna från kollektivavtalskonflikten är att vi som fackförening måste bli bättre på att tala om hur små företag ska få bättre förutsättningar att bedriva seriös verksamhet, utan att behöva konkurrera med lägre löner”, skriver HRF och berättar att facket nu snabbt ska ta fram ett program med krav på bättre villkor för småföretagare.
HRF har lärt något av konflikten men vänder på kuttingen och vill hitta vägar för att skapa bättre villkor för de företagare som satsar och kan erbjuda bra arbetsplatser, jobb och kollektivavtal med lika löner. Det är begåvat och smart.
När rätten till säsongsanställningar slopades av s-regeringen lyckades också där HRF och dess motpart hitta avtalslösningar som gjorde det möjligt för turistbranschen att ändå lösa sina personalbehov.
Den borgerliga regeringen driver på förändringarna på arbetsmarknaden. Försämrad a-kassa, krympt Ams, slopad vuxenutbildning och förlängda provanställningstider är bara början. Så många ”reformer” på arbetsmarknaden ligger i pipeline att ingen, faktiskt ingen, kan bedöma de samlade effekterna av dem.
Hur hanterar fackföreningsrörelsen sin framtid i denna snabba förändring? Vad är fackets ”affärsidé”? Vilka förväntningar och krav kan medlemmarna ha på facket på en turbulent arbetsmarknad? I flera branscher som it, media och kulturbranscherna saknas ofta kollektivavtal och fackmedlemmar, i?stället finns F-skattsedlar och kooperativ. Högutbildade akademiker går sina egna vägar. Bland LO:s grupper tvingas fler bli entreprenörer med F-skattsedel på fickan, korttidsanställningar och springvikariat. Och andra osäkra anställningar fördyrar och försvårar också fackligt medlemskap.
Kanske är det tid för en mer genomgripande diskussion om hur fackföreningsrörelsen bäst ska ta till vara medlemmarnas intressen?–?och kunna locka nya medlemmar. Alliansregeringens hårdhänta förändring av arbetsmarknaden kan föra det konstruktiva med sig att fackföreningsrörelsen tvingas till prövning, omprövning och nytänkande som kan rusta facket bättre för morgondagen.
En uppgift värd att fundera över och utveckla är omställningsavtalen när man förlorar jobbet, kompetenskonton för ett livslångt lärande en annan. Lika kollektivavtals- och arbetsrätt för alla, men ändå inte lika för alla. Eller med Per Albin Hanssons ord: ”Jämlikhet betyder likställighet men icke likformighet.”