”Kanslihusvänstern” tar över – bravo Borg!
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-02-09
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Regeringen Reinfeldt har ett delikat problem, stora överskott i statens offentliga finanser. ”Kassakistan rinner över”, skrev Svenska Dagbladet i veckan. Så vad ska regeringen göra med pengarna?
Behåll dem, det är pensionärernas pengar och de behövs om några år när ”ålderschocken” slår till och kräver stora summor till vård, omsorg och pensioner, rådde Aftonbladet .
Svenskt Näringslivs Urban Bäckström, tidigare riksbankschef, vill i stället sätta sprätt på 60 miljarder i skattesänkningar till de välbeställda. Det kan ge jobb, hävdar han.
Så vad skulle hända om den redan heta konjunkturen fick en stimulanschock? Jo, Riksbanken skulle direkt slå till med höjd ränta. Då blir det inga nya jobb, inga ökade statsinkomster, bara nya underskott.
Det är nog själva poängen. Då måste det slaktas i offentlig sektor och simsalabim skapas behov av fler privata företag.
Lyckligtvis är inte finansminister Anders Borg med på noterna. Han har insett att Bäckströms strategi leder spikrakt till valförlust 2010. I onsdags i DN satte Borg ner foten och klargjorde: ”Överskottsmålet ska bestå under hela mandatperioden. Finanspolitiken inriktas på långsiktigt hållbara offentliga finanser.”
Där berättade han också att han vill ha ökad öppenhet och förstärkt utvärdering och granskning av regeringens finanspolitik av ett fristående råd.
Jag kommer att tänka på finansministern Kjell-Olof Feldt (s). Han som opponerade inom s-regeringen med hjälp av ”kanslihushögern”. Anders Borg (m) verkar, i den med kd, c och fp allt mörkblåare regeringen, leda en ”kanslihusvänster”. Bravo Borg!
”Det måste bli mera balans”, sa Maud Olofsson när hon kommenterade att ägaren till den riksbekanta salladsbaren Wild’n Fresh i Göteborg kastar in handduken. Ägaren, Sofia Appelgren, ska sälja baren
efter fackets blockad för att få kollektivavtal.
Det är lätt att förstå och sympatisera med Appelgren, en entreprenör med drivkraft att skapa något eget, men utan särskilda arbetsgivarkunskaper. En ung, ensam kvinna mot det mäktiga facket. Opinionsbilden är solklar.
Vad Olofsson och hennes medlöpare inte talar om är att kollektivavtal har balans, det innebär en ömsesidig garanti. En garanti för alla löntagare mot lönedumpning och för avtalsenliga löner och schysta anställningsvillkor.
Men kollektivavtal är också en garanti för företagen mot strejker och mot olaglig konkurrens från andra företag som utnyttjar underbetald och svart arbetskraft. Med kollektivavtal blir det lika lön för lika arbete och samma arbetskraftskostnader för samma jobb.
”Jag är för kollektivavtal”, sa Olofsson för bara en vecka sedan i Svenska Dagbladet.
I samma andetag förklarade hon dock att hon vill förändra arbetsrätten under mandatperioden, något som Fredrik Reinfeldt och arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin lovat inte ska ske. Men Maud Olofsson ger sig inte. Regelverket fungerar inte bra för småföretagen, upprepar hon och ifrågasätter fackets rätt till stridsåtgärder.
Fyra gånger har hon i riksdagen också fått frågan om hon vill att Sverige ska förlora Vaxholmsmålet i EG-domstolen. Målet som just handlar om rätten till kollektivavtal och svenska löner i Sverige. Ja eller nej? Maud Olofsson vägrar svara.
I regeringen har centerledaren stöd för sin linje av kd-ledaren Göran Hägglund och den gamle moderaten Carl Bildt. Maud, Göran och Carl mot Fredrik och Sven-Otto? Sprickan i regeringen blir alltmer uppenbar.
Man kan undra om de nya moderaterna tycker det är bra att det är centerledaren som numera uppträder som fackets fiende och regeringens torped på arbetsmarknaden. Eller får Maud i själva verket bereda väg för nästa stora ”reform” på arbetsmarknaden?
Det vore bra om statsminister Fredrik Reinfeldt, precis som Anders Borg, satte ner foten och klargjorde: det blir ingen förändring av rätten till kollektivavtal under mandatperioden.