Tokhögern är inga oberoende experter
2 juni 2015
Foliehögern
Gårdagens etiska dilemma på redaktionsmötet: ska man gå i svaromål på en klickfiskande ledare som med halvkvädna visor och spekulativ retorik aktiverat hela rasistmobben på nätet?
Man vill ju helst inte det. För man vill inte gå på den lätta.
Samtidigt. Som en (opolitisk) vän sa: det där är för knasigt för att passera oemotsagt.
Anna Dahlberg, politisk redaktör på ”liberala” Expressen, skrev en text i helgen vars språkbruk och otuggade konspirationsteorier var som hämtade direkt från nätets undervegetation.
”I Sverige är vi rädda för sanningssägare” slog Dahlberg fast. Konspirationsmagasinen Vaken.se och DSM kunde inte satt en bättre rubrik.
Dahlberg bygger sin text på att tre personer hon gillar inte anlitas mer som experter i media.
Ett av hennes exempel är en av Sveriges mest anlitade experter i media, Magnus Ranstorp.
Ranstorp har under lång tid prenumererat på utrymme i Sveriges största nyhets- och aktualitetsprogram. Enligt Dahlberg har han dock kommit in ”den mediala värmen” först efter terrordåden i Paris och Köpenhamn.
Snälla, sluta.
En enkel slagning i mediearkivet Retriever visar att Ranstorp var omskriven fler gånger både 2010, 2011 och 2012 än vad han var i fjol. Han redovisade 2013 ett uppdrag från regeringen att utreda förebyggande av våldsam extremism. Han har haft uppdrag för Sida och sitter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien.
Att säga att Ranstorp inte fått vara med i den mediala värmen är ungefär som att säga att jultomten får för lite uppmärksamhet på julafton. En sämre underbyggd teori är svårt att hitta sedan Hanne Kjöller räknade fel på travhästen Husby.
Det finns personer på internet som inte håller med om allt Ranstorp säger och till och med har fräckheten att ifrågasätta hans objektivitet. Det får man nog leva med som terrorexpert om man strax efter Utøya slår fast att det ”sannolikt var al-Qaida som stod bakom”.
Men medan Magnus Ranstorp faktiskt är oberoende expert på sitt ämne står det sämre till med Dahlbergs övriga exempel, högertyckarna Per Gudmundson och Tino Sanandaji.
Per Gudmundson är ledarskribent på SvD, en av landets största morgontidningar. En rätt kraftfull plattform kan man tycka. Men nej, Dahlberg anser att han ”stigmatiserats”. Gudmundson har under lång tid bloggat om svensk jihadism. Dahlberg tycker att Gudmundson borde vara en ”självklar auktoritet” i debatten.
Det här är ännu konstigare.
Själva poängen med ledarskribenter är att de driver en tes. Jag förväntar mig inte att min kollega Anders Lindberg blir anlitad som oberoende expert om Nato, trots att han kan mer om försvarspolitik än de flesta. Om Dahlberg vill att Gudmundson ska bli ansedd som neutral bör hon råda honom att lämna opinionsbranschen - inte veva om konspirationsteorier.
Slutligen hänvisar Anna Dahlberg till Tino Sanandaji, nationalekonom på den politiska högerkanten som forskar på skatter och småföretagande. Även han är utfryst av svensk PK-media, enligt Dahlberg. Detta eftersom han inte anlitas som expert när det gäller invandring.
Som Dahlberg själv skriver så lade Sanandaji nyligen ut texten i ett program om invandring i Sveriges Radios Studio 1. För det andra är det svårt att blunda för att Sanandaji i denna fråga driver en mycket tydlig tes: välfärdsstat och hög invandring går inte ihop. Händelsevis precis samma åsikt som Dahlbergs egen ledarsida har drivit på senare tid.
Anna Dahlbergs låtsas att hon står på ”de obekväma rösternas” sida, de som ”säger som det är”. I själva verket är syftet med hennes text att debattörer som delar just hennes politiska åsikter ska upphöjas till sanningsvittnen. Mycket konspirationsteorier blir det.
Sammanfattningsvis tar Dahlberg i ledartexten på sig en väldigt stor hatt. Synd bara att den är av folie.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.