M sparkade Wennemo för att sabba a-kassan

slingrar sig Fredrik Reinfeldts Moderaterna vill inte prata om a-kassan i valrörelsen. Var tredje av de i dag 400 000 arbets­lösa svenskarna får ingen ersättning.

11 JUNI 2013. Arbetslöshet

Det har gått fort, ohyggligt fort.

Har du någon gång undrat varför barnfattigdomen i Sverige är så stor? En stor del av ­svaret finns i det faktum att Anders Borg har raserat ­a-kassan. Att folk som vill och kan men inte får jobba pressas ut i en fattigdom ­varifrån vägen tillbaka är väldigt lång.

Om du är medelinkomst­tagare och någon gång ­undrar vad som skulle ­hända om du blir av med jobbet, kolla igen. Nästan ingen får ut 80 procent av lönen. Det finns inget fungerande skyddsnät längre.

I dag är över 400 000 svenskar arbetslösa. Mellan åren 2008 och 2012 mer än tredubblades antalet pers­oner som helt saknar ersättning från a-kassan. Från ­cirka 49 000 till nära 152 000 personer, enligt en undersökning från i höstas från ­a-kassornas samorganisation. Mer än var tredje ­arbetslös får i dag ingen ­ersättning alls.

Hur de klarar sig? Många tvingas till den förnedrande procedur det innebär att ­söka socialbidrag. Andra ­lever på familjen, eller i nak­en fattigdom.

Valåret 2010 var diskussionen intensiv om a-kassan, och om sjukförsäkringen. Regeringen var tvungen att visa kompromissvilja. Det gjorde man genom att tillsätta en parlamentarisk ­utredning, och värva en ­profilerad socialdemokrat, Irene Wennemo, till huvud­sekreterare. Wennemo har en bakgrund som utredare på LO. Ingen kunde misstänka henne för att gå regeringens ärenden.

Att hon var sosse var ­liksom hela poängen.

Ordförande i utredningen var moderaten Ulf Kristersson.

– Att reformera och utveckla hållbara social- och arbetslöshetsförsäkringar är en av vår tids stora politiska utmaningar, sa han då.

I regeringsförklaringen 2010 lovade Reinfeldt stolt att återkomma med förslag så fort utredningen var klar.

Sen gjorde han Ulf Kristersson till socialförsäkringsminister.

Ett litet tag verkade det som om utredningen kom framåt. Irene Wennemo tog plats i debatten. Rapporter presenterades, och del­betänkanden. I höstas presenterade TCO ett förslag om en reformerad a-kassa som de flesta av riksdag­ens part­ier enades om. Kostnad: 7,5 miljarder.

Det kan ställas mot de 100 miljarder i skattesänkningar som Borg har gen­om­­­fört.

Men sedan började det gå trögt, riktigt trögt.

I fredags sparkade Ulf Kristersson sin ­tidigare utredningskollega under kaos­artade former. Motiveringen var att Irene Wennemo kand­i­­derade till ordförande i det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Plötsligt var partitillhörigheten ett problem. Trots att Wennemo stämt av sin kandidatur med utredningens nye ord­förande, moderat­en Gunnar Axén. Trots att det finns fler utredare med partitillhörighet i regeringskansliet. Lars Leijonborg, till exempel.

Men sanningen är trolig­en mycket dystrare än så.

Enligt en bild från de ­källor Aftonbladets ledar­sida har pratat med vill reg­eringen (läs: Anders Borg) ­inte ha någon överenskommelse, och ingen diskussion. 

Irene Wennemo fick helt enkelt sparken för att Mod­eraterna inte vill prata om a-kassan i valrörelsen.

Vad det handlar om är ett missbruk av regerings­makten i syfte att kontrollera det offentliga samtal­et. Moderaterna vet att de ­förlorar på en diskussion där människors trygghet och sociala skyddsnät står i centrum, alltså vill man inte att socialförsäkringsutredningen ska föra upp de frågorna på dagordningen.

Samtidigt som Wennemo sparkas fyller regeringen, inte minst Anders Borg själv, myndigheterna med lojala personer och politiska vänner.

Inför valet 2006 lovade Moderaterna att regeringsmakten inte längre skulle blandas ihop med ett enskilt partis intressen. Det skulle vara slut med godtycke inom utnämningspolitiken och öppenhet skulle bli den nya ledstjärnan.

Det gick så där.

Följ ämnen i artikeln