Överraskande men försiktig skolreform

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I dagarna skulle utbildningsminister

Thomas Östros enligt planerna ha presenterat en ny stor gymnasiereform. Enligt ett förslag från den statliga gymnasiekommittén skulle ett sektorsgymnasium komma i stället för det programgymnasium som i sin tur ersatte linjegymnasiet i början av 1990-talet.

Rörigt? Ibland är det nog nästan bara eleverna själva som riktigt begriper skolvärldens begrepp.

Ändå tycks de flesta vara överens om att dagens gymnasieskola behöver reformeras.

För många elever präglas vardagen av splittring, taktikval och destruktiv betygshets. Utbildningar som är avgörande för den svenska arbetsmarknaden, till exempel med inriktning på vård och omsorg eller industriproduktion, har fortsatt svårt att locka elever. För de elever som har de sämsta förutsättningarna ger gymnasieskolan fortfarande ingen grund att stå på.

De senaste veckorna har det dock sett ut som om planerna på en reform skulle förpassas till byrålådan. Åsikter om vad som bör göras har gått kraftigt isär, inte minst mellan socialdemokraterna och samarbetspartierna.

Därför kom det som en överraskning när riksdagsgrupperna i de samverkande partierna i går kväll fick ett program i elva punkter för en ny gymnasieskola.

Östros överger planerna på ett sektorsgymnasium. De elva punkterna ska i stället bygga vidare på dagens system med program.

Ska sanningen fram handlar det en hel del om återbruk. Programmet ska blåsa liv i tankar som redan tidigare funnits i debatten om gymnasieskolan. Det gäller till exempel gymnasieexamen och en lärlingsutbildning som också ska ge grundläggande utbildning i skolans mest centrala ämnen.

Dessutom föreslår regeringen nu att historia till sist tar plats bland gymnasieskolans kärnämnen, alltså de ämnen som ingår i alla utbildningar. På just den punkten borde Östros kunna räkna med ett kraftigt stöd. Historieämnet brukar väcka entusiasm också bland dem som principiellt menar att det knappast behövs någon gemensam kärna som alla elever läser.

Viktigare är ändå några vägval som kan få stor betydelse inför framtiden. Ämnesbetyg ska ersätta dagens kursbetyg. Förhoppningsvis leder det till färre taktikval, mindre negativ stress och lite mer verkligt lärande.

I synnerhet som också kurserna ska bli större men färre.

Dessutom vill regeringen ge eleverna på det individuella programmet rätt till utbildning på heltid. Det är dock en ambitionshöjning som kostar pengar, och därför är löftet försett med det vanliga villkoret om att det kan fullföljas först när det finns ”ekonomiskt utrymme”.

Någon storstilad ny gymnasiereform fick vi alltså inte i går. Snarare är programmet ett försök att med praktisk politik hantera några av de mest akuta problemen i dagens gymnasieskola.

Kanske är det just vad gymnasieskolan behöver i dag. Kraven på nya genomgripande reformer lär dock återkomma, liksom föreställningen att det mesta var bättre förr.

Ingvar Persson