Vad ska det nya förbundet heta?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

På något sätt är det historia som skrivs i Folkets hus i Stockholm dessa dagar. Industrifacket har sin sannolikt sista kongress. I söndags sa ombuden ja till en sammanslagning med Metall.

I dag åker ombuden hem, men ska komma tillbaka för att bekräfta beslutet nästa sommar. Dessutom måste Metall fatta samma beslut om en månad. Det ser ut som svensk fackföreningsrörelse kommer att få ett nytt storförbund.

Den första jag möter utanför kongresshallen är Metalls ordförande Göran Johnsson som redan ser hemtam ut bland Industrifackets kongressombud.

Ett sammanslaget metall- och industrifack blir LO:s näst största med nästan 500 000 medlemmar. Det kommer att organisera anställda i allt från tvätterier och bilverkstäder till raffinaderier och stålverk.

Det ska ”öka konfliktstyrkan” enligt det gemensamma beslutsunderlaget. Att det dessutom kommer att göra de industrianställdas fackliga organisationer ännu starkare i samhällsdebatten är kanske en självklarhet.

Samtidigt är planerna på en sammanslagning ett uttryck för industrins långsamt minskande betydelse, i alla fall som arbetsgivare. De senaste tio åren har förbunden tappat sammanlagt omkring 100 000 medlemmar. Inte därför att människor lämnar facket, utan därför att arbetsplatser försvunnit och produktionen rationaliserats.

Om de industrianställdas fackliga organisationer ska fortsätta att spela i tungviktsdivisionen måste utvecklingen mötas.

Alla jag möter i Folkets hus korridorer talar om de nya möjligheterna. Det finns förväntan i luften.

Mikael Nilsson, ombudsman på Gotland, berättar om studiebesök från andra Metall- och Industrifacksavdelningar. På Gotland har de båda förbunden samverkat sedan länge. Nu lyssnar fastlänningarna med ”elefantöron” på erfarenheterna.

Frågan är bara, är större också bättre?

Den frågan besvaras inte i kongresssalen. Den avgörs inte heller av hur förbundskontoren på Olof Palmes gata klarar sammanslagningen. Den fackliga organisationens trovärdighet avgörs i vardagen. Den lokala klubben eller det lokala kontaktombudet är tillsammans med avdelningens ombudsman organisationens ansikten gentemot medlemmarna.

Förbundens ledningar menar att ett nytt storförbund skapar större resurser för de lokala avdelningarna. Är det sant skulle det kunna göra organisationen starkare.

Sedan återstår bara en fråga, den alla tycks undvika att tala om i Folkets hus de här dagarna. Vad ska det nya storförbundet heta? Beslutsunderlaget talar neutralt om ”det nya förbundet”.

En formalitet kan det tyckas, men det är det nog inte i verkligheten. Metall ger knappast upp det namn förbundet haft sedan 1888. Samtidigt kommer många av industrifackets medlemmar att känna det som om förbundet slukas om de tvingas gå med i ”Metall”.

Större planer än denna har fallit på mindre problem.

Ledningen för Metall och Industrifacket har ett knappt år på sig att hitta en lösning.

Ingvar Persson