En anonym pöbel får inte tysta vanligt hyggligt folk
Det har blivit otäckt här, oanständigt. Det finns människor som säger högt att en nioårig flyktingpojke kanske förtjänade att misshandlas av en ordningsvakt på Malmö centralstation. Ett barn.
För de flesta är det svårt att förstå. Bara en rasist kan verkligen förstå. Hade det varit en Kalles kaviar-pojke som fått huvudet dunkat i golvet av en mörkhyad vakt skulle vakten ha lynchats i stället. Så enkelt är det att vara rasist.
När rasister kallas rasister blir de kränkta. I viss mån måste man ha förståelse för det. Rasister förstår vanligtvis inte att de är rasister. Det är inte lätt att begripa var man kommer ifrån, vilka bilder och stereotyper man är uppväxt med, vilka skämt – vilket arv man bär med sig, vilken blick man fått.
Näthatarna är på offensiven nu eftersom politisk korrekthet (att försöka vara en hygglig människa) hotar deras makt till förmån för kvinnor, svartskallar, bögar och förskolepedagoger. Frustrationen pyser ur varje hål.
Deras hat märks, deras gift sprider sig, hatnivån har ökat, anständighetens gränser har förflyttats. Alla med en smartphone kan göra sin anonyma röst hörd. Det vet journalister och politiker men också vanligt hyggligt folk som vågar uttrycka en åsikt offentligt.
Efter att avloppsdelen på nätsajten Flashback granskats i veckan har det talats om hatarnas rätt att få hata i ett öppet samhälle. Det är ett missförstånd att yttrandefrihet innebär att man får hata, hota och förtala. Däremot har det talats mycket lite om hatarnas offer. Det finns alltid offer.
Det är sällan synd om nättrollet, rasisten eller den provocerande bloggaren som det måhända är lätt att identifiera sig med i vår postkoloniala tillvaro – arvet igen. Men fundera i stället över deras offer. Fundera över nioåringen.
Det gör de flesta. Vanligt hyggligt folk är i en enorm majoritet i Sverige. Vanliga moderater som sköter sina jobb, sin familj och aldrig loggar in på nätet för att hata.
Trollen och hatarna är få men gapiga och gör allt de kan för att trakassera vanligt hyggligt folk.
Jag drar mig ibland för att sprida en klok åsikt på nätet eftersom jag vet att trollen kommer börja äta. Inte på mig, det är meningslöst, jag är alldeles för luttrad efter 25 år i branschen. Så de skrämmer vanligt hyggligt folk i stället, som inte alls har betalt för att ta skiten. I värsta fall skräms folk till tystnad. Det är jobbigt att ha tio anonyma män med namn som Sverigevän82 efter sig som ömsom hatar, ömsom kräver siffror, ömsom flinar.
Troll ska ignoreras, att artigt svara är såväl tröstlöst som meningslöst. Det här är mobbarna på skolgården som inte ens vågar stå för sina åsikter. Deras lågintensiva ideologiska nätterrorism fungerar bara så länge vi låter den fungera.
Det är helt ovärdigt för oss alla att en anonym pöbel tillåtits skrämma, förgifta och besmitta demokratin så att det, nästan, blivit accepterad samtalston att säga att ett barn kan förtjäna att misshandlas. Ett barn.
Det är då man börjar gråta. Det hade inte kunnat hända för tio år sedan.
Vanligt hyggligt folk får aldrig låta sig tystas. Då går det riktigt illa.