Burma behöver ökat bistånd och allt stöd
Det kom en burmesisk buddistmunk på besök till Nacka församling här om dagen. Församlingsprästen Jerker Alf är engagerad i Burmafrågan och driver ett nätverk inom Svenska kyrkan.
Ashin Sopaka, som munken heter, lever i exil i Tyskland. Han berättade att han skulle sättas i fängelse, ja förmodligen dödas om han återvände till Burma.
Det var intressant att lyssna till Sopaka. Munkarnas blandning av trotsigt hopp och politisk realism är entusiasmerande. Han som lever under dödshot fick oss att tro på framtiden, att en annan värld är möjlig.
Läget i Burma är katastrofalt efter den förödande cyklonen. Naturkatastrofen fick diktaturens omänsklighet att framstå än tydligare.
Militärregimen vägrade länge att låta internationella hjälporganisationer komma in i landet. Hellre låta folk dö än att omvärlden skulle få insyn i förtryckets vardag. Nu äntligen verkar dock hjälpen komma fram.
Katastrofens omfattning i Burma är enorm. Den lär vara lika svår som hela tsunamikatastrofen var för alla drabbade länder i Asien sammanlagt under 2004. Omkring 800 000 barn är i akut behov av nödhjälp.
Flyktingströmmarna över till Thailand ökar. Ungefär tiotusen burmesiska flyktingar kommer till flyktinglägren i Thailand varje år. Nu efter cyklonens härjningar lär antalet öka drastiskt.
Diakonia har i flera decennier arbetat med bistånd i dessa flyktingläger. Situationen är svår. Den blir inte bättre av den globala matkrisen som gör att priset på ris och andra förnödenheter stiger.
Bara i år har rispriserna fördubblats och matransonerna i flyktinglägren skärs ned. Detta kallas ”den tysta tsunamin” av hjälparbetarna.
”Rapporter pekar på allvarliga risker att EU minskar matransonerna under minimigränsen. Barn, gravida kvinnor och äldre är de grupper som löper störst risk att drabbas av näringsbrist”, skriver Diakonia i ett nyhetsbrev.
Burmas folk behöver omvärldens stöd både inom landet och utanför.
Glädjande nog har intresset för Burmafrågan ökat på senare tid i Sverige. Denna ledarsida har inte minst genom Jesper Bengtssons initierade artiklar drivit frågan under många år. Nu verkar den äntligen ha vunnit ett brett folkligt stöd, inte minst genom Burmakommitténs och kyrkornas engagemang.
Jag minns hur vi, flera tusen personer, i höstas stod på Medborgarplatsen i Stockholm iklädda något rött. Det var en solidarisk hälsning till munkarna och studenterna som demonstrerade för demokrati och mänskliga rättigheter i Burma.
Nyligen hölls en unik manifestation i Stockholm där buddister, muslimer och kristna stod som gemensamma värdar.
Militärjuntan i Burma har visserligen börjat låta den internationella katastrofhjälpen verka men det politiska förtrycket ökar i landet.
Fredspristagaren Aung San Suu Kyis husarrest förlängdes utan motivering nu i slutet av maj. Munkarnas och studenternas kamp för demokrati är bokstavligen på liv och död.
I kväll klockan 17.00 hålls en manifestation på Norrmalmstorg där människorättsorganisationer, politiska föreningar och kyrkor vädjar om katastrofhjälp och att omvärldens press på regimen ska öka.
Burma behöver vårt stöd mer än någonsin nu.