Ibland känns det rätt att ha fel
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-01-13
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vem kan vara och vill vara perfekt. Jag är säker på att vi, folket, VILL ha en politiker som är både kompetent och ansvarstagande OCH ibland lite slarvig och busig som vi alla har rätt att vara.”
Hälsningar Snuskungen Roffe
”Mona Sahlins agerande är ett hån mot löntagarna som kämpar för att betala sina räkningar.”
Mats-Rune Larsson, Mora
”Mona ska stå på sig. Att massmedia bara orkar med denna ’häxjakt’ anser jag patetiskt.”
Torgny Eriksson
”Vi har alla fått nog av Mona Sahlin, hon borde bannlysas från all politik. En politiker MÅSTE gå före med goda exempel.”
Mvh Helge Öster
”Mona Sahlin är gift. Hennes man torde i lika hög grad som Mona vara ansvarig för familjens ekonomi och hur den sköts. Varför riktas all kritik mot den ena parten i äktenskapet, dessutom den som har det tyngsta och mest utsatta jobbet? Förväntas kvinnor vara övermänniskor?” Inger Knutar, Örebro
Mejlen bara rasar in. Alla har vi åsikter om Mona Sahlin alltifrån psykologprofessorer som försöker förklara det oförklarliga, till statsministern som inte slätar över, till Aftonbladets läsare som är delade och jag själv.
Mest fantastiskt tycker jag det är att hela 40 procent av de tillfrågade i Aftonbladets Sifo i fredags – mitt under den värsta stormen – stod upp till hennes försvar. Mona Sahlin ska inte avgå, sa de.
(Jag erkänner mina fördomar) men jag blev oerhört glad och förvånad! Visserligen tyckte 50 procent att hon borde gå – men fyra av tio för, fem av tio emot – är ett överraskande starkt stöd. Vi är ett tolerantare och mer öppet folk än jag trodde. Ibland känns det helt rätt att ha fel.
Intressant är hur sympatierna och antipatierna fördelar sig. Det är ingen skillnad i uppfattning mellan kvinnor och män mätt i hela befolkningen, 40 procent i båda läger tycker att hon ska sitta kvar. Det är bland de unga Sahlin har starkast stöd, 56 procent vill ha henne kvar medan 60 procent av pensionärerna tycker att hon ska avgå.
Så kan statistiken se ut. Botaniserar jag i läsarnas mejl hittar jag ett annat mönster. Kvinnorna, också kritiska, ser en struktur i kritiken: det handlar om en kvinna. De undrar som Inger Knutar vad Mona Sahlins man har för ansvar.
Själv funderar jag över varför det blir en sådan uppståndelse varje gång kvinnor felar, slarvar och gör bort sig. Politiker, till och med riksdagsmän, har ägnat sig åt sextrakasserier, barnpornografi, rattonykterhet och ekonomiskt fiffel. Nyligen utsåg statsministern efter en havererad kvinnlig minister en ny manlig bistånds- och migrationsminister, Jan O Karlsson, som fick inleda sin karriär med att bekänna att han kört rattfull.
Visst blev det en del rubriker, men ingen folkstorm, inga mejl, inga krav på avgång. Visst, rattfyllan var flera år gammal men kvinnor och män mäts med olika måttstock. Och vad är väl en rattfylla eller ett snökaos, tågkaos, väg- och värmekaos mot missade p-böter och bilskatt?
Varför kräver inte stockholmarna de ansvariga moderata statsråden i huvudstaden Carl Cederschiölds och Sten Nordins avgång? Och folket i Halland och Småland och på alla andra ställen i Sverige där man tvingats frysa och sitta instängd på grund av dålig beredskap och för lite personal, sina ansvariga politikers avgång? Varför anser inte halva folket att Vattenfallsdirektören och Banverks- och SJ-chefen ska avgå? Och naturligtvis el-, tåg- och vägminister Björn Rosengren?
Jag bara undrar.
Kanske beror det på att mot de manliga strukturerna och elementens raseri hjälper varken Gudruns Schymans kurser i kvinnligt självförsvar eller krav på ansvariga mäns huvuden på ett fat.
Själv veknar jag när jag rider över den uppländska slätten som om morgnarna svepts i snödimmans slöjor medan skogen som en hallucination svävar på obestämbart avstånd ovanför. När solen kryper över horisonten och skickar sitt glitter i miljarder kristaller, då kan till och med vinterkaoset fördras med visst jämnmod. Men man kunde som Brecht önska:
Varför kommer
aldrig gudarna
ner på vår jord
och vänder rätt på
allt som är fel?